Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk lärartidning ... - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geijerstam, Ellen Key m. fl. Jfr f. ö.
de olika författarnas namn.
Svensk lärartidning, veckotidning,
som sedan 1S81 utgivits i Stockholm.
Den är framför allt avsedd för
folk-och småskolelärarkåren.
Svensksund, sund i finska
skärgården vid Kymmene älvs utlopp. Under
ryska kriget 1788—90 sto do vid S. tvä
ryktbara sjöslag. Det första
Svensksundslaget 1789 blev en seger för
ryssarna, trots den svenska flottans
tappra försvar under K. A. Ehrensvärd.
Det andra slaget vid S. utkämpades
1790 under befäl av Gustav III, som
vann en glänsande seger över den
ryska flottan.
Svensk tidskrift. — 1. En i Uppsala
1891—95 utgiven tidskrift för
vetenskap, litteratur, politik m. m. — 2.
En sedan 1911 i Stockholm utgiven
fortsättning av den föregående av
företrädesvis politisk karaktär.
Svensson, K. E., f. 1879, politiker,
tillhörande det socialdemokratiska
partiet. S. är sedan 1923 överdirektör
och chef för kontrollstyrelsen. Han
tillhörde andra kammaren 1909—11
och 1914—17 och är sedan 1919 ledamot
av första kammaren. S. var
civilminister mars—juli 1920 och
kommunikationsminister juli—oktober samma är.
1921—23 samt 1925—26 var han
handelsminister.
Sven Tveskägg, se Sven, danska
konungar.
Svepe, högblad, som sitter vid
utgångspunkten för ett blomskaft.
Sverdrup. — 1. J. S., 1816—92, norsk
statsman och partiledare, skaparen av
det norska vänsterpartiet. Som
medlem av stortinget gav S. prov pä en
utomordentlig parlamentarisk
begåvning och slagfärdig vältalighet.. 1871
—81 var han stortingspresident, och
1884—89 var han chef för Norges första
vansterregering. Han genomförde en
del reformer i demokratisk riktning
och arbetade för parlamentarismens
genomförande men förlorade på senare
år en stor del av sitt förra inflytande.
— 2. O. N. K. S., f. 1854, norsk
upptäcktsresande. Deltog 1888 i Nansens
skidfärd över den grönländska
inlandsisen. Var befälhavare på Frrim
under Nansens polfärd 1893—96.
Företog 1898—1902 en egen expedition till
Grönlands västkust, varvid stora
områden kartlades.
Sverige. Konungariket S. upptager
ö. och s. delen av Skandinaviska
halvön med en areal av 448,460 kvkm.,
varav 37,878 äro vatten. Dess sydligaste
punkt (Smygehuk) ligger på 55° 20’ n.
bredd, dess nordligaste punkt på 69° 4’
n. bredd. Största längd är 1,574 km.,
största bredd 499 km. Av landarealen
upptagas 9.4 % av odlad jord, 2.2 % av
äng, 60 % av skogbärande mark, 28.4 %
av fjäll och kala berg samt andra
im-pediment (myr, ljunghed etc.). Efter
allmänna naturbeskaffenheten kunna
uppställas följande huvudområden.
Fjällregionen, intagande västra
Lappland mellan norska gränsen och
de stora sjöarnas nedre ända samt
västra delarna av Jämtland, Härjedalen
och övre Dalarna. Endast en mindre
del av denna, omkring når över
skogsgränsen, och endast de högsta
fjällen nå upp till snögränsen. De
nedre delarna av fjällen och
dalgångarna äro skogbärande; de större
dalgångarna äro i allmänhet något
bebyggda och odlade. Den
nordsvenska skogsregionen upptager en
bred zon öster om föregående region
och innanför den följande. Den
utmär-kes av förhärskande skogsmark,-
skog-klädda berg (lider) och på de
jämnare lågmarkerna vidsträckta myrar,
vidare av sparsam bebyggelse, som
företrädesvis tagit sydsidan av höjderna
och sjöstränderna i anspråk. Till
denna region äro utanför Norrland att
räkna större delen av Dalarna och
Värmland samt de högländare delarna
av Västmanland. Det sydsvenska
höglandsområdet, innefattande
det inre av Småland samt delar av
Västergötland, ansluter sig med
avseende på sina allmänna
naturförhållanden till föregående region, men har pä
grund av gynnsammare jordmåner och
läge samt tidigare bebyggelse en
tätare befolkning och mera omfattande
odling än detta. De marina
lerornas region, från . kusterna
sträckande sig in emot högsta marina
gränsen, som i Norrland ligger intill
250 m. ö. h., i mellersta Sverige
omkring 120—180 m. och i sydligaste
Sverige blott intill några tiotal m. ö. h.,
har i Norrland endast ringa bredd men
utbreder sig i mellersta Sveriges
lågland över landskapen kring de stora
sjöarna från östersjön till Skagerack,
för att åter i Bohuslän och Halland
samt vid östra Smålandskusten och i
Blekinge inskränkas till en smal
kustzon och till de från denna förgrenade
dalgångarna. Skåne, Öland och
Gotland bilda särslvilda, av
berggrundens och de ur den härledda
jordlagrens beskaffenhet bestämda
naturområden, som i likhet med de marina
lerornas region i det hela äro de mest
odlade och tätast befolkade delarna
av landet. S. tillhör det stora
fenno-skandiska urbergsområdet med
graniter och gneiser som förhärskande
bergarter; fjälltrakterna tillhöra emellertid
den av mestadels yngre bergarter
(am-fiboliter, glimmerskiffrar, kvartsiter
m. m.) uppbyggda skandinaviska
fjällkedjan (se under Jämtland och
Lappland). Spridda rester av den
fossilförande silurformationen förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
