Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teosofiska samfundet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de skada genom att förtära virke. De
borra sig in i hus och förstöra allt
trä utan att skada ytan. I möbler
kunna de borra sig in från golvet.
Flera arter finnas i varma områden av
Afrika och Amerika samt Australien.
Termitsvetsning: utföres med en
blandning av pulveriserad aluminium
och järnoxid s. k. termit.
Blandningen antändes och utvecklar vid
förbränningen stark värme. Härvid bildas
aluminiumoxid och smält järn, som
få flyta över järnstycken, vilka skola
sammansvetsas. Dessa järnstycken
pressas samtidigt hårt mot varandra.
T. användes för reparering av
brustna gjut järnsföremål exempelvis
spår-vägsskenor. Jfr Svetsning.
Ter’modynami’k, se Värme.
Termoelektricitet. Vid uppvärmning av
kontaktstället W alstras en elektrisk
ström i pilens riktning, som tvingar
magnetnålen (NS) att göra utslag.
Ter’moelektricite’t. Om två trådar
el. stavar av metall hoplödas, sä att
en sluten krets bildas, och det ena
lödstället uppvärmes, erhålles en
elektrisk ström. Strömmens styrka (den
elektromotoriska kraften) växer inom
vissa gränser med stigande
temperaturdifferens mellan kontaktställena och
är därjämte beroende av de
metaller, som ingå i strömkretsen.
Strömmens riktning bestämmes av de
ingående metallerna. Genom
sammankoppling i serie av flera dylika
termoelement erhålles en termostapel.
Termostaplarna ha icke erhållit någon
större användning för frambringande av
elektrisk energi men ha däremot fått
en betydande användning för
temperaturbestämningar t. ex. som
sträl-ningstermometrar. Som en
omvändning av nyssnämnda fenomen, som
efter sin upptäckare, den tyske
fysikern Seebeck, benämnes
Seebeckeffek-ten, kan den efter upptäckaren, den
franske fysikern Peltier, uppkallade
Peltiereffekten betraktas. Peltier
påvisade, att en elektrisk ström, som
passerar beröringsstället mellan
tvenne metaller, åstadkommer en
uppvärmning el. avkylning av kontaktstället,
beroende på strömriktningen. Den ge-
nom uppvärmningen el. avkylningen
alstrade termoströmmen går i
motsatt riktning mot den ström, som
framkallar uppvärmningen el.
avkylningen. Även i homogena, olikvarma
metalledare ha numera liknande
fenomen påvisats.
Ter’moelement, se Termoelektricitet.
Termog:ra’f, självregistrerande
termometer, där .temperaturens gång
kontinuerligt markeras på en genom ett
urverk passerande pappersremsa.
Ter’mokemi% den del av kemin, som
behandlar värmeförhållandena vid
kemiska reaktioner. En kemisk
reaktion sker antingen under avgivande av
värme el. under upptagande av värme.
Det första slaget av reaktioner kallas
exotermiska, det senare endotermiska.
Likaledes kallas en förening, som
bildats under avgivande av A^ärme, för
exotermisk, medan en förening, som
bildats under upptagande av värme,
kallas endotermisk. För att de
exotermiska föreningarna, som äro
mycket beständiga, skola sönderdelas,
kräves tillförsel av energi. Deras
sönder-delning genom upphettning benämnes
termisk dissociation. En exotermisk
förening, som dissocierats, återbildas
i regel på nytt, när temperaturen
sän-kes. De endotermiska föreningarna
äro i motsats till de exotermiska föga
beständiga. — För att belysa
storleken av de energimängder, som
lösgöras el. bindas vid kem. reaktioner,
må nämnas, att den värmemängd, som
utvecklas, när .10 gram syre och 2 gram
väte förenas till 18 gram (en
grammolekyl) vatten, utgör mellan 68 och
69 kilogramkalorier, d. v. s. en större
värmemängd än den, som erfordras
för att uppvärma y2 liter vatten från
0 till 100° (härför erfordras 50
kilogramkalorier).
Termometrar, temperaturmätare, ges
av många olika slag. De vanligaste för
mätning av värmegrader mellan —40°
C. och +100° C. äro
kvicksilvertermometrar, och bland dem är Celsii den
mest spridda och i vårt land den
nästan uteslutande använda. Skalan på
denna termometer har 0°-punkten vid
isens smältpunkt, +100° vid vattnets
kokpunkt (vid 760 mm. lufttryck) och
graderas från 0°-punkten med
minusgrader vanligen till —40°. En annan
T., Réaumur-termometern, som ännu
brukas i en del länder, har en
såtillvida annan gradering, att avståndet
mellan 0°-punkten, vilken är lika med
Celsii-termometerns, och kokpunkten
delas i 80°. 100° C. äro alltså lika
med S0° It., el. 1° C. = 4/s° R. I
England och Nordamerika brukas
Fahren-lieitstermometern. Dess gradering
visar 212° mellan kokpunkten och
0°-punkten, som hos F. icke är lagd vid
isens smältpunkt utan vid en tempe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
