Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valdemar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Valdemar, konungar av Danmark.
— 1. V. I, den store, 1131—82, blev
efter att lia besegrat sin medtävlare
Sven Grade 1157 ensam konung i
Danmark. V: s förnämste rådgivare var
biskop Absalon i Roskilde, vilken
understödde konungen i hans
krigsföretag mot venderna. V: s regering
medförde i såväl yttre som inre avseende
en stark uppblomstring för landet. —
2. V. II Seier, 1169 (1170) —1241, den
förres yngre son, efterträdde sin
broder Knut som konung 1202. V.
företog segerrika krigståg mot de
hedniska folken vid Östersjön och intog
bl. a. Preussen och Estland. De
erövrade landområdena måste han
emellertid till största delen avträda, sedan
han under en jakt tillfångatagits av
greve Henrik av Schwerin 1223. V.
utförde även ett betydande arbete på
lagstiftningens område. — 3. V.
Atter-dag, omkring 1317—75, konung
Kristofer II: s yngste son, konung 1340. Från
början härskade V. endast över en
obetydlig del av riket, som han emellertid
slugt och målmedvetet arbetade på att
helt förena under sin spira. Efter
tjugu år hade han även nått detta mål,
ehuru han fortfarande hade strider att
utkämpa med sina fiender (Sverige,
I-Iolstein, Mecklenburg). V. intog och
brandskattade Visby 1361.
Valdemar, svensk konung, f. i slutet
av 1230-t., d. 1302. V., som var son
till Birger Jarl och dotterson till
konung Erik Knutsson, valdes 1250 till
Sveriges konung. Snart inträdde
emellertid en brytning mellan den svage
V. och hans bröder, hertigarna Magnus
och Erik, vilka med danske konungens
hjälp besegrade V. 1275 tvangs han
att avstå sin krona åt Magnus. Senare
lyckades han med dansk hjälp för en
tid återfå Götaland men hölls fången
från 1288.
Valdemar, svensk prins, f. på 1200-t.,
son till konung Magnus Ladulås. V.
deltog i broderns krig mot konung
Birger. Se Nyköpings gästabud.
Valdemarsdagen är sedan 1912 en
nationell dansk festdag, som firas till
minne av Valdemar Seirs seger över
esterna vid Reval 1219, det s. k.
Vol-merslaget.
Valdemarsvik, köping vid en vik av
östersjön, ö. Östergötland. 2,200 inv.
Stort garveri.
Valden’ser, ett på 1100-t. bildat
religionssamfund, vilket uppkallades
efter en köpman Valdes från Lyon. V.
sysselsatte sig särskilt med ett flitigt
bibelstudium och voro bl. a.
motståndare till hierarkin inom den katolska
kyrkan. Rörelsen utbredde sig över
s. Frankrike till Lombardiet och
Spanien. Den lombardiska gruppen bröt
med de övriga V. 1210 och bildade en
egen sekt, som spridde sig i Schweiz,
Tyskland, Böhmen, Ungern och Polen
samt även i Frankrike och Italien.
Den återstående s. k. franska grenen
av V. utrotades genom
albigenserkri-gen (jfr Albigenser). Även de övriga
V. förföljdes hätskt och dukade på
många platser under för
inkvisitionen. I Tyskland uppgingo de i
lutheranerna, medan de i Frankrike
kvarvarande anslöto sig till
huge-notterna. I de s. k. valdenserdalarna
i Piemont fördes blodiga förföljelser,
vilka dock bragtes till ett slut genom
predikanten Arnaulds väpnade
ingripande (1690). V:s ställning var dock
fortfarande mycket svår ända fram till
1800-t., då de i Italien erhöllo fri
religionsutövning och samma borgerliga
rättigheter som katolikerna. Utom i
Italien finnas valdenserförsamlingar
bl. a. i Uruguay, Argentina,
North-Carolina.
Waldenström, P. P., 1838—1917,
predikant och politiker, lektor vid Gävle
högre allmänna läroverk 1874—1905. W.
anslöt sig till den av Rosenius ledda
väckelserörelsen. Han förnekade, att
Gud fordrade vedergällning av
människosläktet för syndafallet och
därmed också dogmen om Kristi
förso-ningsdöd. Detta utlöste en våldsam
strid. W: s anhängare organiserades
till det 1878 bildade Svenska
missionsförbundet. W. var medlem av andra
kammaren 1904—05 och företrädde
härvid tämligen liberala åsikter.
Valdjur (Cetacea), en
däggdjursord-ning, som omfattar i vatten levande,
stora djur. De ha långsträckt kropp,
som övergår i en tvärställd
stjärtfena. Huvudet är ej särskilt
avsatt från kroppen. De främre
extre-miteterna äro fenlika, de bakre
extre-miteterna förkrympta. Under den
hårlösa huden finnes ett tjockt
späckla-ger. De andas med lungor men kunna
uppehålla sig under vattnet mer än en
halv timme. V. indelas i
Bardvalar (Mystacoceti), till vilken
avdelning bl. a. hör Grönlandsvalen, och
Tandvalar (Odontoceti), till vilka
bl. a. höra Kaskelott, Delfin och
Nar-val.
Valdresdalen, dalgång i det centrala
Norge, berömd för sin vackra och
omväxlande natur. Turistled från s.
Norge till Sogn och Jotunheimen.
Va’le. — 1. I nordiska mytologin
son till Oden och Rind, även kallad
Ale. — 2. Lat., lev väl.
Valen’cia. — 1. Landskap i ö.
Spanien, beläget vid Medelhavet. 23,000
kvkm., 1,750,000 inv. Västra delen av V.
är ett bergland, där huvudsakligen vin
och sydfrukter odlas. På den mycket
bördiga kuststräckan odlas bland
annat dadelpalmer och ris samt majs.
Industrin omfattar förnämligast
olje-beredning och tvålfabrikation. — 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
