Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wieniawski ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het och sitt milda klimat. På W.
ligga en mängd livligt besökta
badorter.
Vigile’ra, energiskt verka för
något; anskaffa, låna pengar (”vigga”).
— V i g i 1 a n s\ upptagande av
ficklån.
Vignett’, se Vinjett.
Vignola [vinjå’la], 1507—73, hette
egentligen Jacopo Barozzi, italiensk
arkitekt. Han hör till senrenässansens
förnämsta byggnadskonstnärer. V:s
förnämsta arbeten äro slottet
Capra-r o 1 a utanför Rom och jesuitkyrkan
II Ges’u i Rom.
Vigny [vinji’], Alfred de, 1797—1863,
fransk skald. V. är i fråga om
formens fulländning underlägsen den
romantiska skolans övriga
representanter i Frankrike men i fråga om
idéinnehållet dem betydligt överlägsen.
V: s arbeten ge uttryck åt en
aristokratisk livsåskådning, vars förnämsta
element utgöras av pessimism och
stoisk resignation. Av V: s verk må
nämnas Poémes antiques et
mödernes, den historiska
romanen C i n q-M a r s, berättelserna
Ser-vitude et grandeur
mili-t a i r e samt dramat Chatterton.
Vigsel. För att ett laga äktenskap
enligt vår äldre rätt skulle uppkomma
förutsattes fästning, som innebar ett
mellan mannen och kvinnans giftoman
i vittnens närvaro slutet avtal
beträffande det tillämnade äktenskapet,
vidare giftermål, som innefattade
brudens överlämnande till brudgummen,
samt slutligen sängliggning. Efter
kristendomens införande i landet blev
det sed att härtill knyta jämväl en
kyrklig akt, vigseln. Först ’ genom
1734 års lag gjordes äktenskapets
rättsverkningar beroende av V.
Ursprungligen kunde V. förrättas endast
av svensk präst samt enligt svenska
kyrkans ritual. Under senare delen
av 1800-t. blev en borgerlig form för
äktenskaps ingående införd i en del
fall. Genom en lag av år 190S gjordes
det möjligt för en var att betjäna sig
av borgerlig vigsel. Kyrklig V. kan
erhållas endast för det fall, att bägge
kontrahenterna äro medlemmar av
•kristet samfund. Mosaiska
trosbekän-nare kunna alltså ej vigas kyrkligt.
Behörig att förrätta kyrklig V. är
varje präst inom svenska kyrkan.
Behörig att förrätta borgerlig V. är: i
stad lagfaren ledamot av magistraten
el., där magistrat ej finnes,
stadssty-relsens ordförande, och på landet
landsfiskalen el. den, som av K. B. i
visst fall kan ha förordnats som
vig-selförrättare. Vigsel skall förrättas
inom 4 månader efter sista
lysningsdagen, el., därest endera kontrahenten
tillhör den nomadiserande lappbefolk-
ningen, inom ett år. Har ej detta
skett, är lysningen ogill.
Vigsnaes i Hardanger, Norge, under
1800-t:s senare hälft landets mest
givande koppargruva, numera nedlagd.
Wigwam [oig*oäm], de
nordamerikanska indianstammarnas beteckning
på sina hyddor.
Vigvatten kallas i särskilda kärl vid
ingången till katolska kyrkor
placerat vatten, över vilket någon präst
uppläst ett vatteninvigningsformulär.
Vigö’r, livskraft, styrka, livlighet,
friskhet. — V i g o r ö’s, kraftfull,
frisk, livlig.
viipuri [vi’-], se Viborg.
Vika’rie, ställföreträdare, person,
som tjänstgör i annans ställe. —
Vika r i a’t, tillfällig tjänstgöring för
annan person.
Vikarie’ra, vara i någons ställe,
förrätta annans tjänst.
Vikbolandet, ”landet mellan
vikarna”, halvö i ö. Östergötland, belägen
mellan Bråviken och Slätbaken.
Viken. — 1. Municipalsamhälle vid
n. Öresund, nv. Skåne. 830 inv. — 2.
Ursprungligen benämning på landet
kring Oslofjorden. Under nyare
tiden övergick V. till att beteckna
Bohuslän, särskilt dess n. del.
Viking. — 1. Fribytare, rövare,
särskilt deltagare i ett vikingatåg*.
— 2. Härnadståg till sjöss (fara i
viking).
Vikingatåg, nordmannatåg,
benämning på de härnadståg över haven,
som nordmännen företogo till övriga
europeiska länder och vissa delar av
Afrika och Asien. V., som
företrädesvis ägde rum under 800- och 900-1,
samt förra hälften av 1000-t.,
före-togos i syfte att intaga land el. i rent
rövarsyfte. Särskilt företogos
segerrika erövringståg till England och n.
Frankrike (Norman die) samt till
Ryssland, där svenskarna grundade
ett stort välde.
Wiklund, A., f. 1879, dirigent,
tonsättare, pianist, 1911—24 andre
kapellmästare vid Kungl. teatern i
Stockholm. W. har sedan varit anställd
vid konsertföreningen i Stockholm. Av
W: s kompositioner märkes
orkester-dikten S o m m a r.
Wikner, Iv. P., 1837—8S, svensk
filosof, vilken delvis i anslutning till
Boström utvecklade panteistiskt religiösa
åskådningar. W. utövade på sin tid
stort inflytande, framför allt genom
sin nobla personlighet.
Vikström, E. E., f. 1864, finländsk
skulptör. Till hans mest kända
arbeten höra monumentet över
Lönnroth samt en gavelgrupp till
Stän-derhuset, föreställande Alexander
I och Finlands ständer,
bägge i Helsingfors.
Viktkastning, se Släggkastning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
