- Project Runeberg -  Tidens Lexikon /
2755-2756

(1926) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulnerabel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vågbalanserna. Tvärtom göras dessa
ganska korta. De känsligaste V. äro de
s. k. mikrovågarna. Balansen hos
vissa av dessa V. består av smält kvarts.
Den rör sig ej kring en egg utån är
upphängd i två ytterligt fina
kvarts-trådar. Deras känslighet har drivits
ända därhän, att utslag erhålles för
10-miljondels mg. — En olikarmad
hävstång användes som balans i de sä
kallade’ skjutviktsvågarna (t. ex.
pyn-daren). På dessa är nämligen ena
vägarmen försedd med en skjutvikt, vars
läge, då ett föremål skall vägas, ändras,
så att jämvikt inträder. För att
möjliggöra avläsning av vikten graderas den
arm, på vilken skjutvikten förflyttas.
En variant av denna typ är besmanet,
där vikten är fast men vågbalansens
understödspunkt flyttbar. — Vissa V.,
som användas t. ex. som brevvågar, ha
vågbalanser, vilka utgöras av
vinkel-böjda hävstänger, vars ena arm är
försedd med en fast motvikt. Genom
vridning kring stödjepunkten
förändras liävstångsarmarnas längd.
Avläsningen sker på en graderad skala,
vars form i regel är en cirkelbäges.

— Även den så kallade
parallellogram-vågen är en balansvåg, sammansatt av
två likarmade hävstänger. —
Decimalvågen är en bryggvåg, som användes
för vägning av tyngre föremål. Dess
konstruktion är sådan, att jämvikt
åstadkommes genom vikter, som äro
tiondelen så tunga som de föremål,
som vägas. — Vid hittills omnämnda
vågtyper har vägningen utförts med
tillhjälp av en el. flera hävstänger. I
fjädervågarna mätas Vikter med
tillhjälp av elasticiteten hos fjädrar. I
de vanliga hushållsvägarna äro dessa
fjädrar spiralformade. Avläsningen
sker med tillhjälp av en visare, som
rör sig över en empiriskt graderad
skala. — För bestämning av
vätskors specifika vikt ha särskilda V.
konstruerats (se Areometer), för
bestämning av små krafter likaså (se
Torsionsvåg).

Vågen, stjärnbild, tillhörande
Djurkretsen. • Jfr Stjärnhimmeln.

Vågrörelse. En V. säges uppkomma,
då en serie partiklar efter varandra
försättas i likadan svängningsrörelse.
Om partiklarnas svängningsriktning
är vinkelrät mot den riktning, i
vilken V. fortplantar sig, talar man om
en fortskridande transversell V. Om
de enskilda partiklarna svänga fram
och åter i den riktning, i vilken V.
fortplantar sig, säges V. vara
longitudinell. Exempel på en fortskridande
longitudinell V. bildar ljudets
fortplantning i luften, medan ljus och
värme bilda exempel på transversella
V. I den fortskridande transversella
V. avlösa vågberg och vågdalar
varandra. Dessa motsvaras i den fort-

skridande longitudinella V. av
förtätningar och förtunningar. Med en V:s
fortplantningshastighet förstås den
sträcka, som V. fortplantar sig på en
sekund. Med en V:s våglängd förstås
den väg, som V. fortplantar sig under
en tid, som är lika med partiklarnas
svängningstid (se Oscillationsrörelse).
Då denna sträcka sammanfaller med
avståndet mellan två partiklar, som
ha samma rörelsetillstånd, blir
väg-längden i den transversella V. lika
med summan av en vågdal och ett
vågberg, i den longitudinella lika med
summan av en förtätning och en
för-tunning. De fenomen, som uppträda,
då en följd av partiklar samtidigt äro
underkastade flera V., benämnas
in-terferens. Dessa fenomen, vars
studium blivit av genomgripande
betydelse för hela vågrörelseläran,
klarla-des först av den franske fysikern
Fresnel i början på 1800-t. Genom
in-terferens mellan två V., som röra sig i
motsatt riktning men i övrigt äro
identiskt lika, uppkommer en s. k.
stående V., som karakteriseras därav, att
partiklarna i vissa punkter, de s. k.
noderna, ständigt befinna sig i vila.
Mitt emellan noderna befinna sig de
s., k. svängningsbukarna, i vilka de
svängande partiklarnas amplituder äro
störst. Partiklarna i en stående V.
uppnå alltid sina jämviktslägen
samtidigt. Partiklarna på ena sidan om
en nod svänga alltid i motsatt
riktning mot partiklarna på andra sidan
om noden. Exempel på en stående
longitudinell V. bildar luften i en
orgelpipa, medan en svängande sträng
ger exempel på en stående transversell
V. Den riktning, i vilken en V.
fortplantar sig, benämnes en stråle. V.
reflekteras, då de träffa gränsytan
mellan två medier, varvid gäller, att den
infallande strålen, normalen mot
gränsytan och den reflekterade strålen ligga
i samma plan, samt att vinkeln mellan
den infallande strålen och normalen är
lika med vinkeln mellan normalen och
den reflekterade strålen. En V., som
träffar gränsytan mellan två medier,
reflekteras dock i allmänhet ej i sin
helhet. En del passerar gränsytan,
varvid den brytes. Härvid gäller lagen, att
den infallande strålen, nonnalen och den
brutna strålen ligga i samma plan samt
att sinus för vinkeln mellan den
infallande strålen och normalen står i ett
allenast av V :s fortplantningshastighet
i de båda medierna beroende konstant
förhållande till sinus för vinkeln
mellan den brutna strålen och normalen.

Våla, härad i ö. Västmanland, känt
för sin tillverkning av laggkärl och
möbler (”vålastolar”).

Wåmb, se Idisslare.

Vårdagjämning, se Höst- och
vårdagjämning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:22:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidlex/1422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free