Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
områden. Äveu Rumänien var genom
fördrag anslutet till centralmakterna.
England anslöt sig så småningom till
Frankrike. Detta berodde delvis pä
fruktan för de ’tyska rustningarna till
sjöss. Personlig motsättning mellan
Wilhelm II och Edvard VII bidrog
också i någon mån till detta
partitagande. Under årtiondet före
världskriget inträffade mellan de nu
nämnda maktgrupperna ideliga konflikter,
samtidigt som genom fördrag och
uppgörande av tvistefrågor de bägge
grupperna inbördes allt fastare
organiserade sig. Såväl till lands som till
sjöss bedrevos ivriga rustningar.
Karakteristiskt för situationen var
dessutom, att de direkta tvistefrågor som
förefunhos mellan maktgrupperna,
voro av jämförelsevis underordnad
betydelse och att avgörandet beträffande
dessa träffades genom mer el. mindre
hemliga underhandlingar mellan
regeringarna.
V. hade alltså sin förutsättning i ett
spänt läge mellan tvenne
maktgrupper. E11 lokal konflikt mellan
Österrike och Serbien gav den närmaste
anledningen till V: s utbrott. Serbien
hade bedrivit en ivrig nationalistisk
propaganda i de av slaver befolkade
österrikiska gränsområdena intill
Serbien. Den 28 juni .1914 mördades i
Sarajevo den österrikiske tronföljaren
Frans Ferdinand och hans gemål.
Österrike fann till en början anledning att
misstänka, att den serbiska regeringen
var engagerad i mordet och ansåg
tillfället lämpligt, att krossa Serbien. Ett
skarpt ultimatum avsändes till
Serbien den 23 juli med begäran om svar
inom 4S timmar. Serbien gjorde i sitt
svar den 25 juli långt gående
eftergifter utan att dock godtaga alla
Österrikes krav. Österrike avbröt då
förhandlingarna med Serbien och
förklarade den 2S juli krig. Under dessa
och följande dagar gjorde framför allt
England och Tyskland allt mer ivriga
försök att begränsa konflikten och att
förmå Österrike till ett måttfullare
uppträdande. Ryssland tog starkt
parti för Serbien. Österrikes
utrikesminister, Berclitold, tyckes emellertid ej
ha förstått, huru hotande situationen
var. Man har även klandrat den
engelske utrikesministern, Grey, för
att han ej tillräckligt tidigt klart sade
ifrån, att England, i händelse av krig,
ej skulle förbliva neutralt. Det är
emellertid svårt att ur de diplomatiskt
dunkla uttrycken i notväxlingarna
mellan staterna avgöra, vad som
verkligen menats, och det är också svårt
att avgöra, vad mottagaren av en
diplomatiskt tvetydig not trott sig
kunna utläsa ur denna.
Underhandlingarna tycktes den 31 juli ge gott
hopp om en lycklig lösning av kon-
flikten. Då kom underrättelse om att
Ryssland mobiliserat. Detta
uppfattades av centralmakterna som
liktydigt med krigsförklaring. Tyskland
begärde i ett ultimatum med 12
timmars frist inställandet av Rysslands
mobiliseringsåtgärder och sände
samtidigt en förfrågan till Frankrike,
huruvida detta land ämnade förbli
neutralt i händelse av ett ryskt-tyskt
krig. Då ryska regeringen svarade
nekande på Tysklands krav, utfärdade
Tyskland den 1 augusti
krigsförklaring mot Ryssland. Frankrike
besvarade den tyska förfrågan med att
franska regeringen ämnade handla så,
som Frankrikes intressen bjödo, samt
påbörjade omedelbart allmän
mobilisering. Tysklands krigsförklaring mot
Frankrike avlämnades den 3 augusti.
Tyskland gjorde försök att förmå
England att förbliva neutralt, bland annat
genom att lova respektera Belgiens
neutralitet och att ej låta tyska
flottan angripa Frankrikes nordkust samt
även lova att ej göra några erövringar
av landområden från Frankrike. Grey
förklarade emellertid att England
förbehöll sig full handlingsfrihet.
Tyskland begärde samtidigt hos belgiska
regeringen att fritt få genomtåga
landet. Belgien svarade, att det ämnade
försvara sig mot alla . kränkningar av
sin, även av Tyskland i en traktat av
år 1839, garanterade neutralitet. Den
4 augusti inryckte tyska trupper i
Belgien. Redan den 3 augusti hade
emellertid konung Albert av Belgien
vädjat till England, och han fick den
4 augusti löfte om stöd i händelse av
krig med Tyskland. Englands
deltagande i V. föranleddes därför officiellt
närmast av Tysklands kränkning av
Belgiens neutralitet. Italien
förklarade sig neutralt och likaså Rumänien,
under framhållande av att kriget ej
kommit till stånd under sådana
omständigheter att de ansågo sig
för-dragsenligt förpliktade att deltaga.
Däremot ingick Turkiet en hemlig
överenskommelse om förbund med
centralmakterna. Japan begärde redan
den 17 augusti, att Tyskland skulle
avträda Kiautschou. Då Japans
ultimatum ej besvarades, förklarade
Japan den 23 augusti krig. Sedermera
anslöt sig Bulgarien till
centralmakterna (under krigets första del
kallades de även de allierade), under det
att till ententemakterna el. de
allierade under krigets lopp anslöto sig en
hel mängd stater, så att de allierade
och associerade makterna, som de
kallade sig i fredsfördraget, kommo att
bestå av 5 stormakter nämligen
Frankrike, Storbritannien, Japan, Italien
och Förenta Staterna jämte
ytterligare 22 stater, Belgien, Bolivia,
Brasilien, Cuba, Equador, Grek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
