Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Förnuftig matlagning och hushållning, eller att riktigt välja och tillaga passande födoämnen - II. Om val af födoämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
och öfvergå i den mat hvarmed de saramankokas.
Alltifrån äldsta tider har svamp utgjort en kraftig föda för
den fattige och en läckerhet för rike mans bord.
1 Spanien, Italien, Frankrike, Böhmen, Polen,
Ryssland, Ungern, vidsträckta trakter i Asien, och till någon
del äfven i Tyskland och Österrike, insamlar landtfolket
svamp, hvaraf de hafva en god inkomst genom att till
städerna försälja hvad de ej sjelfva förbruka, hvarjemte
de, under vissa årstider, utan att deras arbetskraft dervid
lider det minsta, till en stor del lefva af svamp. Man
har också funnit att svamp, för barn och uppväxande
ungdom, är en helsosam och kraftig föda.
I de nordiska länderna ätes icke svamp af allmogen,
men deraf införes ej heller så mycket från utlaudet,
utan några få inhemska fabrikanter bereda en del svamp,
som troligtvis säljes såsom utländsk vara.
När man ser i hvilket öfverflöd, särdeles under våtår,
eller vid våta vårar, svampen växer upp öfverallt i landet,
utan att förtäras annat än af boskap eller vilda djur,
finner man lätt hvilken förlust det är att dessa födoämnen
icke komma menniskan till mera direkt nytta. Det
påstås, att nationalvälmågan i Sverige hvarje år betydligt
lider deraf, att svampen icke tillvaratages.
En del svamparter äro emellertid giftiga och
skadliga för helsan, ja, till och med lifsfarliga. Skogssvampen
kau derföre icke begagnas utan att alla dess arter äro för
folket väl bekanta, och det har inan nu utsigt till att
de kunna blifva, sedau J. W. Sraitts stora plansch
öfver giftiga och ätbara svampar, genom utdelning till
folkskolorna, blifvit spridd öfver hela landet, såväl i Norge
som i Sverige.
Det är ganska vanligt att allmogen föraktar allt hvad
den icke närmare känner till, och icke bryr sig om det
som är både godt och gagneligt, blott emedan det ej
»brukas så» i bygden. Sålunda hör man ofta grönsaker kallas
ogräs», »ko- och svinmat» o. s. v. Sådant tal är oförståndigt.
Det är icke nog med att de flesta trädgårdsväxter
gifva en likaså kraftig näring, som köttet, t. ex. bönor
och ärter, men de flesta, ja, äfven de obetydligaste, äro
också mycket helsosamma, när de ständigt förtäras. Lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
