Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Förnuftig matlagning och hushållning, eller att riktigt välja och tillaga passande födoämnen - III. Om matlagning och kokning i allmänhet - 1. Mjölrätter och bröd - 2. Om kokning af kött och fisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
tarraarne, något sora magens muskler eller fibrer kunna
verka på eller arbeta med, så att tarmytorna icke gnidas mot
hvarandra.
Hunden mår väl af att gnaga ben; hästen kan icke
låta sig nöja med hafre; ban måste bredvid detta närande
foder hafva något (om det också icke är annat än halm),
till att fylla tarmarne med.
Många menniskor lida, som man tror, af dålig
matsmältning, men det händer icke så sällan, att detta
kommer deraf att tarmarne icke hafva nog arbete med
maten. Derföre bör man i sådana fall försöka mat, som
tål att ligga länge i tarmen utan att förruttna, och som
tillika fyller, så att musklerna derigenom kunna förmås
till arbete. Spickeskinka och tunnbröd (ojäst bröd) kan
möjligen hjelpa der man kommer till korta med köttfärs,
löskokta ägg, köttsoppa och alla magstärkande droppar i
hela apoteket. En måge, som är lagom fylld, gifver mera
mod och sjelftillit än en nära tom, om den sednare också
har erhållit så starkt närande föda, att den ej kräfver mera
på ett helt dygn. Men det säger sig sjelft att det får
vara måtta med allting. Sammanmalet hafremjöl af
omogen, frusen eller förtorkad hafre, t. ex. är icke stort mera
närande än bara halmen. Det både är och blifver
sålunda det vigtigaste att växtämnen malas och tillagas så,
att de små rummen eller cellerna deri öppna sig utan
svårighet och innehållet lätt kan utdragas och begagnas.
2. Om kokning af kött och fisk.
Man säger i allmänhet om ett födoämne, att det är
lätt att smälta, eller lättsmält, när det utan svårighet af
matsmältningsverktygen upplöses, upptages i blodet och
omsättes i kroppen. Hårdsmälta, kallar man de
födoämnen, med hvilka detta icke är händelsen, och som
följaktligen icke göra den nytta de borde. Detta ligger
ofta mindre i sjelfva födoämnena, än i det sätt hvarpå de
äro tillagade, det tillstånd hvari de befinna sig. Det
blir följaktligen alltid hufvudsaken att försätta dem i
ett sådant tillstånd, att matsmältningsvätskorna hafva lätt
för att verka på dem, och att de, när detta är gjordt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
