- Project Runeberg -  Tidsenlig matlagning : kok- och hushållsbok /
29

(1871) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen Translator: Mathilda Langlet - Tema: Cooking
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Förnuftig matlagning och hushållning, eller att riktigt välja och tillaga passande födoämnen - III. Om matlagning och kokning i allmänhet - 3. Saltets och urvattnings inverkan på kött

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

Det, som man tror sig skola uträtta genom
uttvättningen, vinner man för det mesta vida lättare genom att
i några dagar upphänga kottet eller vildbrådet på ett
kyligt ställe; men det säger sig sjelft, att det ej får hänga
tills det tagit skada. Kött skämmes lättare då det ligger,
och bör derföre alltid hänga.

Men när vildt, renkött, eller annat kött, har blifvit
gammalt och tagit skada, så att köttsafterna börja
ruttna, då kan det vara skäl att lägga det i vatten i längre
tid, emedan vattnet upplöser dessa och sålunda
urdra-ger den illasmakande såsen ur köttet.

Många menniskor tro att det kommer på ett ut om
man äter saltadt kött, eller kött med salt till. Detta är
dock ett misstag; hvarje förståndig matmoder vet att om
hon strör salt på ett stycke färskt kött, utan att tillsätta
något vatten, så simmar det efter några dagar i saltlake,
och hon vet också att det färska köttet minskar i vigt,
när det lägges i saltvatten eller lake. Öfver 3/4 af
köttets vigt är vatten, och i detta vatten befinner sig
upplöst ägghvita och köttsaft, eller till en del de samma
äinnen som man vid kokning får ut i köttsoppan. Detta
vatten eller dessa safter, är det, som saltet till stor del
drager till sig och som i förening med detta blifver
saltlake. När man således saltar 2 lispund kött, förlorar
man 1 pund eller rättare förändras ett pund till ett
mindre godt och kraftigt födoämne. De förlorade
närande beståndsdelarne äro emellertid närvarande i köttlaken,
och kunna också på flera sätt utdragas derur. Låter man
t. ex. vattnet långsamt dunsta bort deraf, så utfälles
saltet småningom, och det som slutligen blir qvar af laken,
kan brukas till köttsoppa.

Genom att urvattna saltadt kött, förloras ändå mer
af de närande beståndsdelarne, hvarföre urvattningstiden
bör göras så kort, som möjligt. Häraf bör det vara
klart, att det är mera nytta med att äta köttet färskt än
saltadt, samt att man icke utan nödtvång bör nedsalta en
stor mängd kött på en gång.

Sjöfolk och andra, som i lång tid lefva af blott
saltade matvaror, utan att äta potäter, grönsaker, rötter eller
färskt kött, äro utsatta för en farlig sjukdom, kallad skör-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:23:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidmat/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free