Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Förnuftig matlagning och hushållning, eller att riktigt välja och tillaga passande födoämnen - III. Om matlagning och kokning i allmänhet - 4. Om soppor och stufvade rätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
och håller sig synnerligast till den tunna och klara
buljongen. Så är fallet i Tyskland och England, och häri
har väl också modet siu del. Men i Frankrike och
Skottland är smaken annorlunda, och till en del äfven hos
oss; vi hafva åtminstone samma smak ifråga om
grynsoppor, kål, ärtsoppor m. fl. men fransmannen sätter, mer
än något annat folk, värde på en god soppa. Han har
till och med ett ordspråk, som säger att utan soppa finnes
det ingen god soldat, eller som han uttrycker sig: det är
soppan som gör soldaten.
Emellertid kan det icke nekas att soppkokning och
ätning af soppa också kan öfverdrifvas; tv dels har man
mera nytta af goda och ordentliga köttstycken, som stek
eller dylikt, eller kan man skära ifrån köttet till biffstek,
och blott använda öfverlefvorna deraf till soppa, dels är
för mycket supanmat icke alltid helsosam, då den
stuu-dora kan göra matsmältningsvätskorna så tunna, att de
ej längre hafva makt att verka på den förtärda maten.
De soppor, gryusoppor, sö, sluring, kål, ärter, spad,
eller hvad rle nu allt kallas, de som äro allmänna i vårt
land (Norge) äro mycket kraftiga, när ägghvitan eller
flottet icke afskummas eller frånskiljes. Men det finnes
också orter der man har så bakvända föreställningar om
matlagning, att man kokar alldeles sönder köttet tills det
faller från benen, och sedan slår bort spadet eller soppan,
som naturligtvis innehåller en stor del af de bästa och
mest närande ämnen, och blott äter det urkokta köttet.
Tillsammans med spadet kunde det förra ändå utgöra god
och tillräcklig föda; men att köttet ensamt är otillräckligt,
derom har man en otydlig föreställning, och derföre
brukas det här och der, att stufva det urkokta, finhackade
köttet i söt mjölk och mjöl, som alltså skall ersätta de
näringsämnen man i det bortslagna spadet förlorat. Då
mjölken surnat, blef spadet då och då af någon
matmoder taget till nåder; det smakade alla bättre, det förstår
sig, »men ingen skulle få veta det, eljest kom man i hvar
mans mun, för det man ville vara herrskap».
(Äfven i vissa landsorter i Sverige, förnämligast i
Norrlaud, lärer man envisas att vilja bortslä köttspadet
och alls icke tänka på att använda det till soppa.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
