Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Förnuftig matlagning och hushållning, eller att riktigt välja och tillaga passande födoämnen - VII. Matlagning för sjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
väl bakadt bröd, genomkokt. gröt och välling. Stärkelsen
ombildas emellertid först i tarmarne till sockerämne, och
går då lätt öfver i blodet. Fett och oljor äro svårare att
smälta; detsamma är till en del fallet med stark köttsoppa
stelnad till gelé, och köttextrakt d. ä. gelé eller djurlim
som kokas af ben, senor, brosk och köttfibrer, när sådant
förtäres i alltför stor myckenhet. Vätskor, som innehålla
redan upplösta ämnen, uppsugas lätt och smältas eller
försvinna lätt i magen. Deraf kommer den hastiga verkan
af kaffe och té, bränvin, vin och öl. Ju längre födoämnet
motstår matsmältningsförmågan, desto längre måste denna
arbeta derpå, och det osmältbara eller öfverflödiga föres
bort ur kroppen sedan det gått genom
matsmältningsverktygen. Förtyngas dessa redskaper ofta med osmältbara
eller öfverflödiga födoämnen, så litar det för hårdt på
dem och matsmältningen blifver trög och slapp.
Sedan man alltså först och främst har gifvit akt på
om födoämnena äro lättsmälta, bör man undersöka hvad
slags föda den sjuke behöfver, om den får vara stark och
närande eller mild, såsom grynsoppor, vällingar o. s. v.
I hetsiga sjukdomar gifves ingen eller helt litet mat,
ty så länge detta sjukdomstillstånd varar, bildas ingen
magsaft, följaktligen är det icke möjligt att smälta något;
deremot har magen förmåga att mottaga en stor mängd
vatten. Häraf följer att man, så länge febern räcker, icke
bör förtära någon fast föda och aldraminst någon stark
sådan, men deremot kan man dricka så mycket man vill
(vatten, sockervatten, saft och vatten och annan syrlig
dryck). När febern aftager, bör man gifva den sjuka
litet mat i sender; men så länge munnen är torr och
tungan hvit och oren, »belagd», som det heter, bör man blott
gifva korn- och hafregrynssoppor och litet svag köttsoppa,
men icke något som är svårt att smälta.
Vid stark tillströmning af blod till särskilda delar af
kroppen (eller s. k. congestioner) som till hjertat,
hufvudet, lefvern o. s. v., bör man hufvudsakligen förtära sådan
föda som innehåller stärkelse och socker, men undvika
alla starka och starkt närande medel. Den sjuke kan
således få förtära: mjölrätter, väl bakadt bröd, gröt, kall
brödsoppa utan vin, eller tunna mjöl- och mjölkvällingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
