Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rätter af grönsaker och rotväxter - A) Om inköp och urval af rötter och grönsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Y. Rätter af grönsaker ocli rotyäxter.
(Se sid. 39.)
A) Om inköp och nrval af rötter och grönsaker.
Det är icke svårt att förstå om sådana födoämnen
som färska gröna ärtor och bönor, sparris, gurkor, spenat
och dylikt äro friska eller vissna; ty de flesta hålla sig
sällan längre än ett dygn sedan de blifvit plockade eller
afskurna, om sommaren och dubbelt så länge vår och höst.
Emellertid äro de också goda och användbara äfven om
de ej äro alldeles friska; men då gälla de naturligtvis
mindre — betalas ej så högt. Deremot bör man aldrig köpa
grönsaker som till större delen äro skämda eller hålla på
att ruttna; ty om de förtäras i sådant tillstånd, kunna de
blifva skadliga för helsan. Ett godt sätt att utröna om
grönsaker äro friska eller ej, är att bryta af dem ett stycke;
springa de lätt af och visa ett friskt brott, äro de icke
gamla; men om de äro sega och mjuka och brottet ser
slappt ut, äro de icke friska, och böra alltid fås för
bättre-pris. Sparris, syra, spenat, salad m. fl. kunna, sedan de
äro afskurna, länge hållas friska genom att läggas ned i
en grop, som gräfves i jorden på ett skuggrikt ställe; den
bör vara 2 x/2 till 3 fot djup, väl en fot bred, klädas i
bottnen och på sidorna med grästorf och täckas med ett
lock af trä, ofvanpå hvilket man lägger grästorf.
Om potatis, att välja sådan, se M 139.
God kål bör hafva ett rundt eller flått, fast hufvud,
med möra och finådriga blad som äro hvitaktiga eller friskt
gröna. Då man skär deri, skall det afskurna visa en jemn
och tätbladig yta, och den bör hafva en frisk lukt. —
Morötter få icke vara för stora, då sådana ofta äro mera
träaktiga och mjöliga än söta; de böra vara toppformiga,
rödgula, hafva friska, gröna blad och smaka sött, utan
någon besk eller skarp bismak. En egen sort som kallas
carotter, med korta och tjocka rötter, äro bäst till
matlagning. — Kålrötter böra vara sent utplanterade, medelstora,
korta och tjocka, möra och dock fasta, icke trådiga;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
