Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rätter af grönsaker och rotväxter - B) Kokta och stufvade rätter af rot- och grönsaker - 154. Stufvad grönkål - 155. Norsk surkål - 156. Brynt kål - 157. Tysk surkål - 158. Vanlig surkål - 159. Stufvad surkål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
annan smak derpå an kålens egen, också med
muskott-blomma.
155. Norsk surkål Blåkål eller vanlig hufvudkål
förvälles och skäres i remsor och lägges i en förtennt
kastrull med litet kummin, ättika och socker, köttspad eller
saltvatten och kokas tills den blifver mjuk. Kokas kålen
i en vanlig gryta, kan ättikan tillblandas sedan den blifvit
uppslagen.
156. Brynt kål brynes och lagas på samma sätt som
brynta rofvor och kålrötter, M 148.
Tillsammans med de flesta föregående rätter af kål
kan man stufva skalad och sönderskuren potatis, som
tillsammans med kålen, i Irland utgör en af folket mycket
omtyckt rätt som senare skall omtalas.
157. Tysk surkål Hård och fast hufvudkål hyflas i
fina remsor, med en kål hyfvel, som är litet större än
gurk-eller bönhyfveln; att hacka den på vanligt sätt går
långsammare. Bottnen på en tunna eller fjerding täckes med
kålblad och den finskurna kålen lägges ned med litet salt,
kummin och dill i tjocka lager eller, som man säger,
hvarftals; ofvanpå lägges ett lock eller en botten med tyngd på.
Kålen får i 14 dagars tid stå och jäsa i ett rum som icke
är kallt, får då en god vinsur smak, och kan, om den
sedan flyttas till en svalare plats, hålla sig ganska länge.
Möglar den, bortrensas möglet väl. I Sverige brukar
man mellan hvarje hvarf kål drypa litet ättika och lägga
några qvistar berberisbär; men vanligtvis blir den det
förutan mer än tillräckligt sur.
158. Vanlig surkål. Om surkål skall tillagas åt
riktiga älskare deraf, eller på sjöresor brukas som medel
mot skörbjugg, så tager man om aftonen innan den skall
användas, bort tyngden på locket af tunnan, så att den
lake eller kålsaft, som står öfver den pressade eller
nedtryckta kålen, kan få riktigt draga sig in deri, derpå
kokas kålen tills deu blir mör och spisas som den är, eller
anrätta ssorn följande, M 159. Men då både lukten och
smaken af den i kålen befintliga mjölksyran för många menniskor
är ytterst motbjudande, ja outhärdelig, så är det bäst att
laga den som följande.
159. Stufvad Surkål. När saften blifvit väl tryckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
