- Project Runeberg -  Vetenskapliga tidsfördrif /
124

(1883) [MARC] Author: Gaston Tissandier
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Seendet och synvillorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VETENSKAPLIGA TIDSFÖRDRIF.

för alltid intresse. De sinnrikt inrättade instrument, som
redan länge satt oss i stånd att frambringa sådana synvillor,
som här ofvan omtalats, stämma alla öfverens i det afseendet,
att de äro försedda med smala öppningar, genom hvilka
åskådaren ser. Dessa små öppningar förminska betydligt
ljusstyrkan, och i följd deraf förlora teckningarne i tydlighet och
renhet, och det är äfven nödvändigt att åt instrumentet gifva
en stor hastighet vid kringgåendet, hvarigenom hastigheten i
de framstälda rörelserna utomordentligt ökas. Denna stora
hastighet är dock nödvändig, ty utan den samma skulle icke
de efter hvarandra mottagna synintrycken kunna
sammanflyta och gifva upphof till ett enda.

Vi skola nu beskrifva en apparat, som är grundad på en
helt olika optisk anordning.

I Praxinoskopet (så kalladt af dess uppfinnare Reynaud)
sker bytet af bilderna utan något afbrott i seendet eller i
bilderna^ följd efter hvarandra, och sålunda också utan någon
märkbar minskning af ljusstyrkan; med ett ord: ögat ser
oafbrutet en bild, som likväl oupphörligt vexlar.

Vi skola se, huruledes man lyckats åstadkomma detta.
Efter att förgäfves hafva gjort flera försök att med
mekaniska medel få den ena bilden att följa den andra utan något
afbrott i uppfattandet af dem, kom uppfinnaren på den tanken
att verkställa detta ombyte af bilderna icke medelst sjelfva
teckningarne utan medelst deras virtuella spegelbilder. Han
vidtog då en anordning, hvars teori vi här skola i korthet
angifva. Låt AB vara en plan spegel (fig. 96), som befinner
sig på något afstånd från teckningen DC, så skall man se
den virtuella bilden af teckningen i G1 D1. Vi låta nu både
speglen och teckningen göra en lika stor vändning omkring
punkten O, som ligger midt emellan C]Dl! Låt BE och
DF vara deras nya ställning; bilden skall då befinna sig i
C’’ D", och dess axel O har icke förändrat plats. Nu sätta
vi i ställningen AB och CD, som till en början intogs af spe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsford/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free