Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kemi utan laboratorium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att åstadkomma detta preparat sätter man
svafvelcyankalium (rhodankalium) till en utspädd lösning af
salpetersyrad qvicksilfveroxid och får då i riklig mängd en fällning
af svafvelqvicksilfvercyanur. Det är ett hvitt, brännbart
pulver, som man upptager på ett filtrum och sedermera med
tillhjelp af gummivatten förvandlar till en deglik massa. Till
denna sätter man litet saltpetersyradt kali och formar den i
små käglor eller cylindrar af omkring 3 centimeters höjd samt
torkar dessa fullständigt i ett sandbad. När detta är gjordt,
är »ormägget» färdigt att kläckas, hvilket sker med en
brinnande tändsticka. Företeelsen visar sig genast;
svafvelqvicksilfvercyanuren sväller småningom ut; cylindern förlänger sig
tydligen och förvandlas till ett gulaktigt ämne, som sträcker
ut sig till en längd af 50-60 centimeter. Man tycker sig
verkligen se en orm, som födes i ett ögonblick och kröker sig i
många bugter, under det den kryper ut ur sitt trånga skal.
(Fig. 128).
Återstoden utgöres af cyanqvicksilfver och paracyan,
hvilket är en ganska giftig blandning och derför genast bör
kastas bort eller brännas upp; den kan mycket lätt smulas
sönder mellan fingrarne. Vid svafvelqvicksilfvercyanurens
sönderdelning utvecklas svafvelsyrlighet i mängd, och det är
obehagligt, att Farao-ormarnes födelse skall vara förenad med
en sådan stickande och oangenäm lukt.
Efter dessa inledande försök vilja vi framhålla det
intresse, som det kemiska studiet kan erbjuda, då det riktas
på vanliga föremål. Vi skola till exempel välja några nypor
salt.
Man vet, att koksaltet, hafssaltet, är hvitt eller gråaktigt
alltefter dess olika grad af renhet, att det har en
egendomlig smak, är lösligt i vatten, och att, om man kastar
saltkorn på glödande kol, springa de sönder under ett
knastrande ljud (decrepitera). Men äfven om man känner dessa saltets
fysiska egenskaper, är man i allmänhet temligen obekant med
dess kemiska natur och grundbeståndsdelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
