Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kemi utan laboratorium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lampa som tänder sig sjelf. Hon består inuti af en
glasklocka, fyld med vätgas, som framställes medelst utspädd
svafvelsyra och ett stycke zink. Om man trycker på en ofvanpå
apparaten befintlig knapp, strömmar vätgasen ut och träffar
en platinasvamp, hvilken, verkande såsom syrsättningsmedel,
antänder vätgasen. Den derigenom åstadkomna lågan tänder
en liten oljelampa, som är stäld i gasströmmens riktning.
Denna ganska sinnrikt inrättade lampa är känd under namnet
Gay-Lussac’s elddon. På samma sätt som vid detta
instrument kan i många andra fall platinasvampen endast genom
beröring åstadkomma en mängd kemiska reaktioner. Sålunda
om man i ett kärl, innehållande knallgas, som utgöres af en
blandning af två volymer vätgas och en volym syrgas,
inkastar en bit platinasvamp, skola genast de begge gasarterna
förena sig med hvarandra under en stark knall. Om man vid
en lamplåga upphettar en platina-spiral till rödglödgning och
sedan hastigt sticker ned den i ett glas med eter, så fortfar
platinan att glöda längre tid än den skulle hafva gjort i
luften, der den nästan ögonblickligen skulle hafva afkylts Detta
kommer sig genom den syrsättning af eterångorna, som
platinan framkallar. Man kallar detta lampan utan låga. Dessa
platinans märkvärdiga verkningar i afseende på kroppars
syrsättning, som man ännu icke lyckats förklara, kallades fordom
katalytiska verlmingar. Men ett ord, huru grekiskt det än är,
är likväl icke någon teori, och det är i alla händelser bättre
att erkänna sin okunnighet än gifva sig sken af att vara i
besittning af ett vetande. Vetenskapen är rik nog för att ha
råd till att öppet och ärligt erkänna sina tvifvelsmål och sin
osäkerhet. Då man studerar naturen, får man ofta tillfälle
att erfara detta, och man träffar emellanåt på
sakförhållanden, som kunna vara till nytta och med fördel användas, men
det oaktadt kunna deras förklaring och verkliga orsaker länge
nog förblifva fördolda äfven för det skarpasta öga och det mest
genomträngande förstånd. Visserligen har det
beundransvärda sätt, på hvilket vetenskapen finner användning, slagit oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
