Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kemi utan laboratorium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEMI UTAN LABORATORIUM. 205
Man häller vanlig eter i ett glas och. slår dertill litet
ammoniak, ungefär 1/10, och doppar ned i vätskan de
blommor, med hvilka försöket skall anställas (fig. 142).
En stor mängd blommor, hvilkas naturliga färg är
violett eller röd, antager genast en lifligt grön färg, som starkt
påminner om spanskgröna; bland dem må nämnas: den
rosenfärgade geranium, den violetta vintergrönan, den
lilafärgade nattviolen, den lilafärgade lommeörten, de högröda och
ljusröda rosorna, Mahon-levkojan, timjan, blåklockan,
jordröksblomman, förgätmigej och heliotropen. Andra blommor, som
icke hafva samma färgnyans, få genom beröring med
ammoni-akalisk eter olika färger.
Det öfre kronbladet af de violetta luktärterna blir
djupblått, under det att det undre antager en lifligt grön färg,
den flarnmiga skogsnejlikan blir brun och ljusgrön. Hvita
blommor antaga vanligen en gulaktig färg t. ex. den hvita
vallmon, den spräckliga riddarsporren, som blir gul och
mörkviolett; den hvita rosen, som antager en halmgul färg; den
hvita akelejan, hundtungan, kamomillan, syrenen, prästkragen,
den hvita potatisblomman, den hvita nattviolen, kaprifolium,
blomsterbönan, potentillan, den hvita fingerborgsörten antaga
mörkare eller ljusare gula färgtoner. Den hvita
riddarsporren antager en mörkt orangegul färg.
Hos de rosenröda luktärterna blir det öfre kronbladet
blått, det undre ljusgrönt; den röda geranium antager på ett
märkligt sätt en blå färg, hos mimulus inverkar den
ammo-niakaliska etern endast på de röda fläckarne, som blifva
grönaktigt bruna; den röda riddarsporren får en vackert brun färg;
på dielytra blir den yttre hvita delen gul och de yttre
kronbladen metallgrå. Valerianan får en gråaktig färg, och den
röda åkervallmon blir mörkt violett.
De gula blommorna förändras icke af den
ammoniakali-ska etern; smörblomman, ringblomman, lackviolen förlora icke
sin naturliga färg. Rödfärgade blad sådana som blodbokens
och flera buskartade växter blifva genast gröna vid behand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
