Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
all tanke på afsiktlighet hållas borta. Allra minst föreligger afsikt
att abstrahera för tankeändamåls skull.
Men, säger man vidare, efter den här framställda åskådningen
skulle man i det omedelbara formella jagmedvetandet in abstracto
fasthålla medvetenheten såsom sättet för den referens på ett objekt,
som det verkliga medvetandet innebär. Man skulle sålunda
abstrahera från den konkreta medvetenhetsyttringen. Men
jagmedvetandet är faktiskt knutet just vid denna. Invändningen är emellertid
ett missförstånd. Därför att man in abstracto fasthåller medveten-
heten i angifven mening, faller icke den konkreta
medvetenhetsyttringen på något sätt ur medvetandet. Det abstrakta fasthållandet
innebär blott, att man har medvetenheten ifråga för sig på ett sådant
sätt, att den hvarken sammanfaller med de öfriga momenterna i
den konkreta medvetenhetsyttringen eller med den själf såsom helt
betraktad. Detta hindrar naturligen på intet sätt, att i samma
medvetande, hvari medvetenheten in abstracto förekommer, finnas
såväl öfriga momenter i den konkreta medvetenhetsyttringen som
denna själf i det hela. Så kan jag ju hos blomman fasthålla dess
färg på ett sådant sätt. att den icke flyter tillsammans med vare
sig öfriga momenter eller blomman i det hela, utan att jag därför
behöfver tappa bort vare sig momenterna eller det hela. Gifvetvis
skulle jag icke i ett omdöme kunna om blomman utsäga, att den
har en viss färgbestämdhet, om jag icke i ett medvetande kunde
fasthålla såväl färgen som blomman in toto, utan att därför båda
falla tillsammans.
Därefter upptaga vi följande invändning. Om den
ifrågakom-mande medvetenheten är sättet för den referens på ett objekt, som
medvetandet innebär, så borde väl en inträdande reflexion öfver
densamma omedelbart uppenbara detta förhållande. Men
reflekteras den såsom en blott form, så har den ej för medvetandet
;jälfständighet och kan då ej, såfort reflexion öfver den samma har
inträdt, gå tillsammans med »själfvet». D. v. s. jagmedvetandet
måste bortfalla vid öfvergången till reflexion öfver det däri gifna.
Men så är naturligen icke fallet. Nu är emellertid att märka,
att det är en egendomlighet för medvetandet, att det måste
hålla i sär momenterna, äfven om de äro objektivt samhöriga, för
att kunna i omdömet sätta dem i objektivt förhållande till
hvarandra. Säger jag: detta är en häst, så måste för det första det
individuella föremålet och hästbegreppet eller alhnänföreställningen
vara gifna i ett enda medvetande. Men för det andra måste de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
