Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ifrågakommande själsenheten betraktas som ett själf, dels för
att därur skall kunna förklaras något jagenhetsmedvetande, dels
därför att enkelhet och slutenhet inom sig, såsom förut visats,
involvera hvarandra. Men ett begränsadt själf, hvarom här är fråga,
är en omöjlighet, då själfvet såsom begränsadt står i relation till
det begränsande såsom något yttre, hvarmed dess slutenhet inom
sig, dess hänförande af sig på sig, upphäfves.
Emellertid uppstår härvid den frågan, hvad det är som
föranleder den så stora vanligheten och naturligheten af en sådan
åskådning som den nu behandlade. Därpå är nu närmast att
svara, att den har en till synes så fast bas som den inre
erfarenheten själf. Det är ett faktum, att vi i själfmedvetandet framställa
oss för oss själfva såsom tidliga, relativt enkla jagenheter, såsom
tidliga och därmed ändliga personer. Ingenting är då naturligare
än att förklara själfmedvetandet såsom den ändliga personens
medvetande om sig
Det är nu också af intresse att iakttaga, hurusom
.själfmedvetandet ej blott föranleder antagande af tillvaron af ändliga
personer utan äfven afficierar det filosofiska sättet att rättfärdiga den
logiska möjligheten däraf. Först är att nämna, att man stundom
härutinnan resonnerar på ett sätt, som står i den mest intima
förbindelse med själfmedvetandets eget uppfattningssätt. Man
tänker så: Naturligen är jagenheten eller den personliga enheten icke
såsom sådan ändlig, men samma väsen, som är person, är tillika
tidligt. Blott inom denna sida, som i abstraktionen är att skilja
från själfva personligheten, faller ändligheten. Därför att på detta
sätt oändligheten och ändligheten falla inom i abstraktionen
urskiljbara sidor af väsendets tillvaro, upphäfva de ej hvarandra.
Vi skola nu här närmare belysa detta sätt att reflektera
genom hänsyntagande till själfmedvetandet.
Först erinras om, att medvetandets ofullkomlighet i
uppfattningen af verkligheten på visst sätt yttrar sig däri, att det icke
fullständigt sätter momenterna hos det gifna i förbindelse med
hvarandra. Den ovetenskapliga uppfattningen öfvergår till en
vetenskaplig genom att på någon punkt insätta sammanhang mellan
skilda momenter och visserligen på sådant sätt, att detta
sammanhang infogar sig såsom led i ett förutsatt totalt sammanhang. Det
kan nu emellertid hända, att medvetandet på grund af sin
ofullkomlighet in abstracto fasthåller bestämningar hos ett och samma
utan att sätta dem i någon annan förbindelse med hvarandra än
Hägerström; Det empiriska själfmedvetandet. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
