Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det i den positionen, att frågan alltid kan uppstå, om det verkligen
existerar. Den sinliga världen i det hela kunde ju vara ett blott
sken, men att jag förnimmer den, är omöjligt att betvifla. Om
man nu också icke låter tviflet föra sig så långt, gäller dock alltid
följande. Gent emot allt särskildt, som jag uppfattar i den yttre
världen, inställer sig alltid den frågan, om det icke är en villa.
Först när jag noga har pröfvat saken genom att ställa olika
sinnens, olika personers vittnesbörd mot hvarandra etc., anser jag
mig kunna konstatera realiteten. Men detta, att jag är medveten
om saken, synes omedelbart visst, ocli det synes onaturligt att fråga
efter, om min uppfattning af detta är pålitlig. Clartesius häfdar nu
också det naturliga medvetandets egen ståndpunkt i detta afseende
på det sättet, att han anser i själfmedvetandet en medvetandets,
»tänkandets», omedelbara uppfattning af sig själf föreligga. Vi ha
emellertid förut sökt påvisa, att hvarje sådant antagande är
orimligt. Hvad som nu här särskildt intresserar, är, att den
åskådning, som i anslutning till Cartesius förklarar den föreliggande
naturliga existensvissheten med en antagen sådan medvetandets
själfuppfattning icke går tillräckligt djupt. Och visserligen gäller
detta först på grund af den nämda själfuppfattningens inre
omöjlighet. Men vidare äfven på grund af den bristfälliga analysen af
»jag» i omedelbart själfmedvetande.
I själfva verket ger sig den unika, naturliga existensvissheten
med afseende å det medvetna »jag» omedelbart såsom korrolarium
ur »jags» natur. Hör till »jag» själfvet, så hör också nödvändigt
lit realiteten: märk icke realitet in abstracto, utan realiteten såsom
sådan. Dessa begrepp visa nämligen båda öfver på hvarandra1.
Ilär må nu endast påpekas det förhållandet, att något är blott
såsom ett visst, i sig själft från annat skildt. Där förutan
föreligger ingenting. Healiteten är därför såsom sådan ett själf, och
lå själfvet är enkelt och därmed individuellt, är den icke ett själf
utan själfvet. Därför måste nu ock till själfvet höra realiteten.
Men hör nu sålunda till jag realiteten själf, så ligger det i sakens
natur, att med den blotta jaguppfattningen existensen skall vara
gifven. Nu är vidare att märka, att i »jag» inordnas organismens
egna medvetenhetsyttringar. De få därmed samma direkta
exi-stensvalör vid uppfattning som »jag> själft. Men om nu frågan
gäller, huruvida det hvarom jag är medveten är något i och för
(
<
1 I)etta närmare utfördt i min skrift: Das Prinzip der Wissenschaft, I,
sidd. 88 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
