- Project Runeberg -  Till analysen af det empiriska själfmedvetandet /
57

(1910) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig, rör sig det hela om något, som icke hör till existensen själf,
h. e. »jag». Därför är det icke utan vidare klart, att nu äfven
detta existerar.

14. Vidare bör här särskildt framhäfvas som korrolarium ur

9

anställda undersökningar något, som dock redan förut, ehuruväl
mera i förbigående, blifvit omnämndt. Detta är, att »jag» såsom
»jag», huru nu än detta må förefinnas i ett särskildt begränsadt
jag, är absolut. Själfvets och därmed det omedelbari gifna jagets
enkelhet involverar frånvaro af all slags bestämdhet utifrån eller
bestämdhet af annat. Den ifrågavarande absolutheten framträder
nu ock direkt däri, att »jag» redan såom »jag», alltså utan hänsyn
till allt annat, är fullständigt bestämdt, ett detta. Hvad som är
begränsadt, är visserligen också ett detta för att. öfverhufvud vara
något. Men det är det blott såsom begränsadt, alltså blott i sitt
förhållande till något begränsande eller såsom led i ett helt, till
hvilket gränsen hör. Absolutheten af det för hvar och en gifna
»jag» förefaller nu underlig, men endast om man tänker på de
särskilda jagen. Men »jag» är icke det samma som ett af dessa
utan är absolut unikt. Ingenting annat än »jag» är just detta

enkla »jag själf».

15. Slutligen kan med ledning af det om »jag» i omedelbart
själfmedvetande sagda med afseende å det samma bestämmas ett
visst egendomligt förhållande till omdömet. Vi skola undersöka,

huru »jag» måste bestämmas, om det insättes i ett omdöme. Vi
tänka oss därvid först omdömet såsom ett sådant, som anger mina
bestämningar. Om det är så, att »jag» är urskild i
medvetenhetsyttringarna, som därvid också inordnas i »mig», så blir det
omöjligt att reflektera öfver, hurudan »jag» är, utan att dess förhållande
till de samma kommer ifråga. Men detta kan rebus sic stantibus
ej bestämmas annat än så, att jag reflekteras såsom enheten i
mina medvetenhetsyttringar och dessa därmed inneslutna i »mig»
.såsom enhet. Men nu framställa sig medvetenhetsyttringarna för
mig såsom tidliga, hvarmed också, såsom förut är anmärkt, följer
en lokalisering till kroppen. De få visserligen i omedelbart
själfmedvetande vid inordningen i den in abstracto fasthållna
medvetenheten eller »jag» otidlig karaktär, emedan de därmed infogas i en
otidlig enhet. Men så till vida bli de också själfva föremål för en
blott abstrakt betraktelse. Då de reflekteras såsom hörande till
mig, gäller frågan, huru de i verkligheten bestämma mig. Men
vid hänsyntagande härtill kan icke deras tidlighet lämnas ur sikte,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillanalys/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free