Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här synes me<l fog den invändningen kunna göras, att i hela
den här föreliggande framställningen bestämmes just »jag» såsom
absolut. Nu säges däremot, att vid hvarje omdöme öfver »jag»
förändligas det samma. Emellertid torde den förmenta motsägelsen
lätt nog visa sig som blott skenbar. När det säges, att »jag» icke
kan bestämmas i ett omdöme utan förandligande, är det fråga om
>jag», betraktad såsom något för sig utan hänsyn till medvetandet
om det samma. Men i förra fallet är det blott fråga om »jag»
såsom ett visst medvetenhetsinnehåll. Om detta innehåll utsäges.
att det innesluter absolutheten såsom ett element, som i det
omedelbara medvetandet går tillsammans med andra. Här antages
sålunda »jag» alls icke vara något för sig, utan tvärtom upplöses
det samma i elementer, som blott vid uppfattningen af dem
tillsammans gå ihop till ett enda helt.
10. Men märk nu konsekvensen af den uppställda satsen om
»jags» förhållande till omdömet öfver det samma. Om det
nödvändigt förändligas vid reflexion, synes - det, som om det
öfver-hufvud icke i formen af »jag» kunde förekomma i ett omdöme.
Ett tidligt bestämdt jag är icke redan såsom jag individuellt. Det
har andra jag jämte sig. Det föreligger sålunda ett jag
öfver-hufvud, som individualiseras genom för jaget själft främmande
elementer. Det är med ett ord ett jag, icke »jag». Det synes
då, som om i stället för »jag» såsom led i ett omdöme alltid
måste träda ett visst (psykofysiskt) jag.
Men häremot kan nu invändas, att jag verkligen bestämmer
mig i omdömen med bibehållande af den egentliga karaktären af
»jag». Jag, säger jag, icke ett visst jag, existerar. Man har nu
emellertid i detta afseendet att taga i betraktande, att något kan
på olika sätt förekomma i ett omdöme. Det kan vara ett led i
omdömet, något som bestämmes eller bestämmer. Men det kan
också förekomma där såsom den totalitet, hos hvilken urskilda
momenter sättas i objektiv förbindelse eller såsom ett blott urskildt
moment i detta hela. Slutligen kan det förekomma som moment
i ett omdömesled eller i båda.
Säger man: »denne gosse springer», så är däri först att
urskilja subjektet: den ur synbilden af den springande gossen uttagna
under vexlingen likformiga gestalten, som genom intänkande af
vissa bestämdheter förbindes med begreppet eller
allmänföreställningen: gosse. Individualiseringen (»denne gosse») sker genom
uppmärksamhet på den iakttagna gestaltens rumsliga bestämdhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
