Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
psykofysiska — fast hos detta därvid »jag» urskiljes. Den i »jag»
inlagda existensen spelar då härvid den rollen, att just det
psykofysiska jag, hos hvilket jag ser »mig», ovilkorligt bestämmes
existera. Den i »jag» förekommande existensen brytes ut ur det samma
och tillskrifves det psykofysiska jag, i hvilket det urskiljes. Det
är också att märka, att just detta förhållande sätter den naturliga
reflexionen i ett egendomligt dilemma, som skarpt framträder hos
den filosofiska reflexion, som på den naturliga reflexionens bas
bygger en genomförd teori. Den kroppsliga verkligheten själf
framstår som möjlig att betvifla i motsats till det blotta medvetandet
om saken. Till den kroppsliga verkligheten hör den egna kroppen.
Äfven dennas existens blir sålunda tvifvelaktig. Men det
medvetande. som anses vara otvifvelaktigt, är ingenting annat än
tidliga medvetenhetsyttringar, som såsom tidliga, efter livad som
förut anmärkts, måste lokaliseras, hvilket naturligen sker till den
egna kroppen. Hvad man anser vara otvifvelaktigt, är sålunda i
verkligheten den egna psykofysiska organismens existens, fast den
föreliggande idealistiska reflexionen icke vill erkänna det, då den
nödvändiga lokaliseringen af medvetandet i och med
temporalise-ringen icke observeras. Denna observation omöjliggöres här
gif-vetvis, emedan man icke uttryckligen kan säga sig själf, att
kroppslig verklighet är fullt otvifvelaktig och tvifvelaktig.
18. Slutresultatet af undersökningen af »jags» förhållande till
omdömet blir nu sålunda, att det icke kan med bibehållande af
sin karaktär af »jag själf» reflekteras, utan såvidt dess karaktär
ograverad kvarstår, är det blott föremål för intuitivt urskiljande
O
hos de egna medvetenhetsyttringarna. A andra sidan måste det
vid all förändring genom reflexion tillika stå ograveradt kvar
såsom föremål för intuition. Annars skulle det särskilda jaget
förlora all betydelse. Och än mer: såvidt det vid reflexion förbindes
med organismens egna tidliga medvetenhetsyttringar, ses det
omedelbart i det sålunda gifna psykofysiska jaget. Därmed blir detta
»jag», ej »du» eller »han» eller »hon».
Med denna »jags» karaktär af ren intuition är ännu ett skäl1
funnet, hvarför det understundom betraktas som en känsla,
lan såsom sådan är just en ren intuition i den meningen, att dess
innehåll i själfva känsloupplefvelsen icke kan reflekteras. Likvisst
råder med afseende å förhållandet till reflexionen en bestämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
