Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egendomliga natur och non-A i sin, sättas de såtillvida i något
sakligt differensförhållande? Nej. Visserligen måste de såtillvida
hållas i sär från hvarandra. Annars skulle de ju sammanflyta
och intet tänkas för sig. Och för möjligheten häraf åter kräfves,
att det verkligen fins en saklig differens dem emellan. Men
därför är icke någon saklig differens tänkt dem emellan. Det kunde
ju visserligen synas, som om i det afseendet redan här en saklig
differens förelåge, att om hvardera sättes förhanden med sin
egendomliga bestämdhet, så äro de dock tänkta såsom två begrepp.
Men det är att märka, att talförhållandet icke kan uttrycka någon
saklig differens. Den skillnad, som genom de numeriska
enheternas afsöndring uttryckes, består nämligen, då ettorna äro
hvarandra kvalitativt alldeles lika, endast däri, att de talbestämda
föremålen tänkas falla inom hvarandra uteslutande sfärer af samma
kontinuerliga medium. Men det sakligt differenta, som såsom
sådant är själfbestämdt, har ett själf, hvarigenorn det skiljer sig från
annat, kan icke såsom sådant stå i uteslutningsförhållande, då
förhållande till något yttre upphäfver själfständigheten. När det talas
om flere sakligt differenta, är det endast ett uttryck för, att man
stannat vid det nyssnämda abstrakta isärhållandet och icke tagit
hänsyn till den förhandenvarande sakliga differensen. Då man nu
en gång ej tager hänsyn till denna, men likvisst måste på något
sätt sätta de differenta i förhållande till hvarandra, inför man för
att ej tänka dem sammanfallande ett sinligt, för den sakliga
differensen själf främmande differensförhållande, talförhållandet. Detta
betraktelsesätt är nu ej heller något att anmärka mot, blott man
därvid har klart för sig, att det är fråga 0111 en förbetraktelse,
som blir nödvändig på grund af medvetandets behof att fortgå
genom abstraktion, men som af sig själf faller bort, när man går
öfver från den abstrakta uppfattningen till den konkreta.
Men huru är under sådana omständigheter innebörden af en
i ett omdöme utsagd saklig differens att fatta? Om den icke får
anses bestå i någon sinlig uteslutning, kunde man tänka, att den
bestode i något rent sakligt ömsesidigt upplifvande, så att det
enas eget vara innebure det andras icke-vara. Men detta skulle
innebära frånvaro af hvarje som helst sakligt, förhållande. Det
ena skulle göra det andra om intet, hvarmed hvardera i själfva
verket skulle stå apart. Man kan icke tala om differens, där det
ena ledet ingenting är. Det samma låter sig direkt säga om
den uppfattningen, all differensen i fråga skulle betyda ren af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
