- Project Runeberg -  Till analysen af det empiriska själfmedvetandet /
81

(1910) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fysiskt jag har nian att skilja mellan två olika sätt för den samma.

O

A ena sidan blir medvetenhetsyttringarnas tidliga och rumsliga
bestämdhet så förbunden med jaget, att detta själft insättes i tid
och rum och därmed får del af det tidligas och rumsligas
uteslutningsförhållande. Detta sätt för förbindelsen medför sålunda
jagets förändligande. Men å andra sidan går förbindelsen så till,
att man inordnar medvetenhetsyttringarna i jaget, då detta själft
sålunda alls icke genom de samma insättes i för jagnaturen
främmande former. Detta förhållande yttrar sig i den naturliga
reflexionen öfver jaget så, att man bestämmer de gifna
medvetenhetsyttringarna såsom till blott i och för det samma. Därvid visar
sig nu samma förhållande råda äfven med afseende å vissa
med-vetenhetsyttringars innehåll, i det att i känslan och vissa
sensationer erfarna tillstånd reflekteras såsom till blott i och för 111ig
såsom erfarande dem. Däraf kan den slutsatsen dragas, att äfven
dessa fast sekundärt förbindas med jaget genom inordning i det
samma. Men en sådan inordning i det psykofysiska jaget
förutsätter, då det här är fråga om ett införlifvande af momenter i
själfva jagnaturen, icke ett restringerande af den samma, en
ursprunglig inordning i det ursprungligt gifna jaget, »jag själf».

Men därvid uppstår den frågan, huru denna inordning är
möjlig. N11 är att märka, att den principiella möjligheten är redan
vid undersökningen af det formella omedelbara själfmedvetandet
behandlad1. I och med det samma »jag» är bestämd som
medvetenheten in abstracto, sålunda såsom formen för den relation, som
medvetandet innebär, så är det också tydligt, att den relativitet,
som utmärker medvetandet såsom sådant, icke står i strid med
det absoluta, som är inneslutet i »jag». Här är nu sättet för
inordningen att närmare bestämma. Förut upptogs frågan 0111
in-ordningens möjlighet, blott emedan vissa bestämdheter hos »jag»
i formellt omedelbart själfmedvetande icke kunde utredas utan
hänsyntagande till det inflytande inordningen öfvar på det formella
»jag» själft. Här gäller det att göra inordningens möjlighet till
föremål för själfständig undersökning. Det är därvid klart, att vi
måste abstrahera från de bestämdheter hos det formella »jag»,
som gjordes begripliga på grundval af en redan förusatt
inordning, d. v. s. inom sig slutet verkligt medvetande och
själfmedvetande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillanalys/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free