Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
tro ägdes af Kolumbus, då han var viss om
tillvaron af en ny världsdel; hon äges af en hvar som
tror på sin stjärna, och hon representerar en verklig
lefvande makt i människan, en makt som på
outgrundliga vägar bär människan fram mot hennes
mål. Den som beder om tro, om möjligheter, hvilka
ännu förefalla honom själf främmande och oerhörda,
han beder tillika om möjligheten att upptäcka
grunden för den nya sanningen. Den som ihärdigt
och fast sträfvar efter sanning och endast sanning
kommer att nå densamma, och hela sanningen
betyder makten att utföra det skenbart omöjliga.
Den människa kan icke fullt helt och för alltid
blifva befriad från ondt som söker efter något annat
stöd för sin tro än det oändliga medvetandet. I
denna mening måste hvarje själ hvila helt i sig
själf! Ingen, som är beroende af andra kan draga
till sig den högsta kraften; han kan på så sätt
endast låna eller absorbera främmande tro. Detta
må understundom verka aldrig så kraftigt, det är
dock byggdt på sanden; endast från den lefvande
källan inom oss själfva är skilsmässa omöjlig, hon
kväller inom oss, för oss, enär hon hämtar sitt
tillflöde från det eviga.
Den bästa bönen kommer medvetet och
omedvetet städse att lyda så: “Må min tro alltjämt växa.1’
Prentice Mulforä,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
