Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
och jag verkar... Ty såsom Fadern har lif i sig
själf, så har han gifvit Sonen att hafva lif i sig själf.. .
Jag kan intet göra af mig sjä!/.“ Och såsom han
följde de villkor, genom hvilka denna högre upplysning
kan gifvas, så måste också vi göra. Den föreskrift,
som Jesus gaf med hänsyn till bönen, rörde sig
otvifvelaktigt om den metod, som han fann så effektiv
och som han själf begagnade. Huru ofta få vi icke
höra, att han drog sig undan upp på berget för
att få stillhet, för att umgås med sin Fader, så
att förnimmelsen af enhet med Gud måtte bevaras
okränkt. I denna ständiga förnimmelse — jag och
Fadern äro ett — låg hans ovanliga insikt och makt.
Och det bestämda påstående, som han gjorde på tal
om sina egna krafter — såsom jag är, -skolen I
vara — ådagalägger klart möjligheterna af mänsklig
utveckling och mänskliga framsteg, eftersom han
upptäckte och lefde och sedan uppenbarade vägen.
Om icke denna gudomliga källa af vishet och kraft
vore hvarje mänsklig själs arfvedel, så låge det en
klar osanning i Jesu ord: “Ty den som beder han
får, den som söker han finner, och för den som
klappar skall det upplåtas. “ Godt är det att veta,
att man har denna inre källa till vägledning och
vishet, som ständigt blifver alltmer distinkt, mera
klar och ofelbar i sin ledning, allt eftersom man
upplåter sig själf för den. — — — — —–––––––––––––––—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
