Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
–––––-Då vi söka efter lycka, längta efter det
goda, så gripa vi efter njutning och vända oss bort
från lidandet. Gud måste lära oss bättre, och för
att så göra visar han oss källan och grunden till
sin egen sällhet. Han afkastar sin oändlighet, ikläder
sig en svaghet, lik vår egen, och ber oss se och
betrakta! Den enda lycka, han liger, eller kan
skänka bort, bär martyrskapet inom sig. Om han
ej lider, är det endast för att hans lif är fullkomligt;
hans kärlek vet ej af hinder, ej af brist, och kan
förvandla hvarje offer i glädje. Han står som vår
stora förebild: han fritager ej sig själf från mödor
och offer för att lägga dem på oss; han lägger ej
tunga bördor på människors skuldor utan att själf
vilja röra vid dem; utan han pålägger sig dem med
ett hjärta så fullt af kärlek, att de förvandlas till
hans härlighets klarhet, och våra skumma ögon förmå
ej uppfatta dem med mindre de uppenbaras för oss
med klarheten beslöjad, härligheten bannlyst,
kärleken själf dämpad till en mindre flammande låga. I
det han uppenbarar sig i starka rop och tårar, som
påminna oss själfva om vår egen erfarenhet, lär han
oss inse, hvilken del af densamma, som är
förbunden med hans namn. Det är offret, som binder
oss samman med Gud och gör oss mest lika honom:
offret som för oss är lidande, af brist på lif och
kärlek; men som för honom, som är den störste i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
