Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
bådadera, är glädje. Och då vi säga, att Jidandet
är ett ondt, kunna vi endast rätteligen mena, att
den omständigheten, att vi förnimma det som lidande,
är ett ondt. Det anger ofullkomlighet och brist,
frånvaro af äkta mänsklighet, att vi ej förstå att
begagna oss af vår rätt till glädje. Väl må vi söka
efter och bedja om att bli befriade från lidande
— men genom hvilken befrielse? Det kan aflägsnas
på två olika sätt — genom att taga bort eller genom
att lägga till. Lidandet kan aflägsnas på ett passivt
sätt genom aflägsnandet af det, som är dess orsak,
så att vi åter försjunka i den rena hvilan, hvilket
på grund af kontrastverkan kan se ut som glädje,
eller genom att döda känsligheten, hvarigenom både
lidande och njutning upphöra. Men lidandet kan
också aflägsnas på ett aktivt eller positivt sätt: ej
genom upphäfvandet af dess orsak eller genom
förminskad känslighet, utan genom en ny och ökad
makt, som förmår förvandla det i glädje — en glädje
liknande Guds.
Genom lidandets förhandenvaro är grunden lagd
till en enastående sällhet; böra vi ej söka den?
Skola vi ej tro, att Gud vill gifva oss den? Om
tanken synes oss för stor, anstår den ej då honom
så mycket bättre, harmonierar den ej så mycket
bättre med hvad vi erfarit om honom ? Och om han
måste nyskapa oss för att gifva oss en lycka sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
