Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
öfverg&r allt? Känna vi ej själfva pulsslagen af
Guds hjärta, och se vi ej äfven denna dystra värld
skön och god långt öfver hvad vi förmå fatta, eller
hoppas. —––––––
Det är godt att vara välsignad med hälsa och
styrka, hem, vänner, framtidshopp och framgång,
med duglighet och makt samt ett rikt
verksamhetsfält; med en kärlek, som är besvarad och som växer
då den besvaras, som gifver och mottager mer med
hvarje år; med gärningar som sträcka sina
välgörande verkningar vida omkring, som gör nationernas
lif rikare. Det är godt att vara välsignad härmed;
men det är ej ett så stort godt som att offras, fattig
och eländig, lam och lytt och full af sår, förkrossad
och modlös, oduglig, tillspillogifven — att så offras
för människans frälsning. Detta är att vara lik Kristus;
det är att höra honom säga: “Du dricker min kalk,
med mitt dop döpes du. Jag gör dig till ett med
mig: du är bestämd att dela min glädje.“
Det är ej för mycket; nej, det är ej för mycket;
men det är mer än som kan gifvas, utom i den
3’ttersta förnedring. Det hufvud, hvarpå denna
välsignelse skall utgjutas, måste vara böjdt i stoftet.
Vi ropa i vår smärta, i vår svaghet, i våra olyckor,
i vår hjärteångest, att det ej finnes något hopp,
någon hjälp. Ingen hand stillar stormen, ingen
barmhärtighet hör oss. “Gud har öfvergifvit oss“, säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
