Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
hvilken väg den enda möjligheten finnes att fylla
det inre tomrum, som plågar så många sinnen. De
sysselsätta sin uppmärksamhet uteslutande med de
traditionella grofva synderna, undviker man dem är
man frälst, och om de lyckas göra detta, kan deras
själ vara trätgirig, sniken och själfvisk, och dessa
rättfärdiga känna ingen samvetsförebråelse därför och
anse sig icke alls vara ansvariga för den anda af
fiendskap, simpelhet och missmod, som de breda
omkring sig i världen. De bli aldrig rädda för att
lämna ett stort tillskott till de onda makter i lifvet,
mot hvilka dess goda makter hafva att utkämpa en
daglig, bitter strid.
Nu skulle tvärtom hvarje tänkande varelse betrakta
det såsom sin första plikt att utveckla de välgörande
krafterna; det är en plikt både mot henne själf och
samhället. Ökar man den ärfda moraliska rikedomen,
så fråntager man de skadliga makterna en del af
deras rike och minskar de faror af alla slag, som
omgifva tillvaron för goda och rättsinniga människor.
Man skänker dem sålunda ett tillskott af kraft, man
underlättar följaktligen för dem deras arbete och
bidrager till deras framgång. Af kärleken till sig
själf borde människan redan ha lärt detta, om hon
icke känner det som en oeftergiflig plikt, såsom det
bör te sig för hvarje rättrådigt sinne.
Där icke en religiös bokstafsträldom har uttorkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
