Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
lifvets källor och där icke vanan vid oärlighet har
beröfvat människan förmågan att rätt uppfatta saken,
kan man omöjligen förblifva blind för denna sanning;
det är hvars och ens plikt att göra framsteg i det
goda. Skulle själen vara det enda, som står stilla
i en tid, då allt utvecklas och går framåt? Det
finns de som tänka så och till och med önska det
och skulle vilja, att hon ginge tillbaka, till den grad
anse de dess inblandning i det mänskliga lifvet vara
onyttig, besvärlig, ja, farlig.
Gå in på en offentlig lokal, betrakta ansiktena,
pröfva blickarna och säg sedan, hvar man där finner
strålglansen från den lefvande själen! Lyssna till
hvad som säges, hvad får man höra? Hvad röja de
ord, som talas? Uppsynen är merendels tvär; fåfänga,
girighet, tryckande jordiska omsorger eller narraktiga
tankar afspeglas på de mänskliga anletena. Det är
mycket sällsynt att finna något dylikt, där ett högre
lif synes pulsera. Hvad det är nedslående att göra
sådana iakttagelser! Man tycker sig vara omgifven
af dödsdömda, som icke en gång hafva kraft att söka
försvara sig. Det finnes utan tvifvel bland dem
goda, hederliga, rättsinniga människor, som dock
aldrig rätt insett nödvändigheten och plikten att
anstränga sig och med hela sin energi eftersträfva det
goda för själen. De hafva försoffade själar, som icke
längre förmå sända något ljus till deras anleten.
Till besläktade själar. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
