Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Människans begär att vilja förbättra, förstora och
försköna allt utom sig själf är en företeelse, som
borde väcka tänkande sinnens uppmärksamhet. Hvad
skulle man tänka om den, som slösade med sin
rikedom för att smycka det yttre af sitt hus, men läte
de rum han bebor, vara i tarfligt, eländigt och
snuskigt skick. Man skulle betrakta honom som en
galning eller idiot, och nu är detta ändå de flesta
människors historia! I sitt hus vill man icke
mottaga annat än besökande af utvald t slag, men man
öppnar sitt hjärtas portar för de simplaste, lägsta
och till och med vederstyggligaste gäster. Man rodnar
icke för det, man vänjer sig vid detta dåliga
sällskap, man säger, att sådan är människans natur, och
man anser sig icke pliktig att göra motstånd.
Människans natur? Tydligt är, att den är svag,
behäftad med passioner och böjelser, som det icke
alltid är möjligt att motstå; hvar och en har haft
och kommer att hafva sina svaga stunder, men det
är icke detta, som det kommer an på, utan det
viktiga är att förstå, hvad man bör blifya, och sträfva
efter det med hela sin kraft. När människan insett
detta, kan hon falla gång på gång, hon står upp
igen. Men har hon icke begripit det, blir hennes
utvärtes, respektabla lif ur stånd att skänka henne
en anda, som kan bli lif gifvande för andra själar.
Denna plikt att göra ständiga ansträngningar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
