Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
förnyelsens lag lika lefvande i människans hjärta
som i hela naturen? Om människan inlade något af
sin själ i hvad hon älskar, skulle detta förvandlas,
förevigas.
Man må icke längre säga: “Ungdomen vissnar
bort, den kommer att förlora sin lefnadslust, när
den mogna åldern och den försvagande ålderdomen
komma. “ Om den mogna åldern förtager lifslusten
så beror det på att den icke känner omfattningen
af de krafter, hvaröfver den förfogar. Detta är just
tiden för deras verkliga utöfning; passionerna störa
icke människan under denna period af hennes lif, de
genomlefda åren hafva utvecklat hennes klara blick
och herravälde öfver sig själf. För dem, som i
ungdomen med klokhet sörjt för sin själs odling, är
detta skördetiden. För dem, som blott långsamt
begripit sanningen, erbjuder sig ett rikt fält för inre
arbete. De böra nu samla på några få år hvad de
dittills icke mäktat fullborda med sin själ och sin
viljekraft. Den mogna åldern skulle taga bort
lef-nadslusten! Den är ju nedtyngd af öfverflödande
rikedomar!
Hvad ålderdomen beträffar, borde den vara lifvets
solbelysta topp. Skörden har ägt rum, ladorna äro
fyllda, det återstår blott att njuta däraf och glädjas.
“Men man kan icke,“ svarar man. Hvarför kan man
icke? Därför att själen sofver, är förslöad och döfvad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
