Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
förklarade och tröstefulla sken. Vänskapen behöfver
i sådana stunder inga ord, den vet att såväl den
högsta glädje som den djupaste sorg gör människan
stum och därför kan den med blott ett handslag,
en blick, slå bro både öfver djupen och mot höjderna.
De band, som sålunda bundits på jorden, de lösas
icke ens af döden. Den som lämnats kvar här är
glad, att hans bättre jag, som han såg afspeglat hos
sin vän, har gått före att vänta honom där uppe.
Och den andre å sin sida, våga vi hoppas och tro,
lefver med förbönens tankar i den kvarlämnades
hjärta och fyller ut hans saknad ej endast med ljusa
minnen utan också med återseendets hopp.
Det är dock ej alla gifvet att möta en sådan
vänskap på jordelifvets slingrande stigar.
Det är själfviskheten som hindrar lika väl som
de låga, ytliga, neddragande tankarna och
handlingarna. Det som skalJ byggas starkt och högt måste
hvila på förtroendets och högaktningens säkra grund
och gör vänskapens b}’ggnad detta, då kan den också ha
utsikt öfver de stora vidderna och kan skänka samma
rogifvande stillhet och uppmuntrande vederkvickelse
som den stora ensamheten inför hafvets
mångskiftande färgspel och stjärnevärldarnas majestät.
Allt är förgängligt på denna jord, men när det
förgängliga kan vara så rikt och skönt,.hvad skall då
icke urkällan vara.
Ingrid Sundström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
