Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
utan att låtsas se dem, på grund af en verklig eller
inbillad förnärmelse? Eller vore vi då så sparsamma med
vänlighet, sympati och tröstande ord, under det att
hjärtan rundt om oss längta efter just sådana uttryck af
intresse och hjälpsamhet, som vi hafva i vår makt att
gifva.
Vi veta alla, huru kärleksfullt vi känna för en
människa, när vi sitta vid hennes dödsbädd. Vi
tillbringa den sista timmen med henne, och icke för
allt i världen ville vi säga ett hårdt ord. Det skall
aldrig bli tillfälle att taga tillbaka hvad som säges
nu eller utplåna ett obehagligt intryck. Vi skola
aldrig senare kunna skänka någon glädje åt detta
hjärta, som så snart skall upphöra att slå. Hvilket
förmildrande inflytande har icke denna tanke! All
vår köld smälter framför ögon, som hafva dödens
fjärrskådande blick.
Vi veta äfven, huru den slumrande kärleken vaknar,
huru de kalla känslorna bli varma vid den dödes
kista. Då äro alla vänligt stämda. Ingen bitterhet
finns kvar i hjärtat. Oförrätter och förnärmelser
glömmas och förlåtas. Kärleksfulla ord höras från
allas läppar. Beröm och loford, som aldrig uttalades,
när den trötta själen var i behof däraf, få fritt lopp
nu, då örat ej hör dem mer. Människor bäfva, när de
stå inför evigheten, och känna sig så innerligt skamsna
öfver sin kalla, liknöjda vänskap. Huru skönt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
