Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
jäkt, lifvet hastar, under tiden står döden för dörren,
och när han begär företräde, måste du taga emot
honom, vare sig du har tid och lust eller ej.
*
Lifvet kan delas i tre perioder: det som är, det
som var och det som kommer. Det ögonblick vi
lefva är kort, den tid vi skola lefva är oviss, det vi
hafva lefvat är visst. Ty öfver detta har ödet
förlorat sin makt, och det kan icke bringas under
någons våld igen. Detta förlora de, som jäkta sitt
lif fram. Ty de hafva ju icke någon tid att se
tillbaka på det förflutna, och skulle de så göra, så
är minnet af hvad de måste ångra allt annat än
behagligt. Också återkalla de ogärna i. minnet sin
illa tillbragta tid, och de sky att fasthålla dess minne,
när det dyker upp, ty felstegen, som’wkanske genom
någon ögonblickets njutning undandrogos från deras
inre syn, träda i öppen dag vid en sådan återblick.
Ingen vänder sig gärna tillbaka till det förflutna,
därest han icke lefvat sitt lif så, att han noga granskat
sina gärningar. Den som i fåfänglig ärelystnad sträckt
sig efter mycket, den som visat öfvermod i gt
människoförakt, den som våldsamt tillskansat sig
framgångar, den som gått fram med försåt och bedrägeri,
den som girigt roffat åt sig många ägodelar,
slösaktigt förstört dem, alla dessa måste nödvändigt
bäfva för det förflutnas minne. Och dock är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
