Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
upp, att ingen skall kunna störta dig ned. Detta är
den enda möjligheten att föröka det förgängelsen
underkastade lifvets mått, eller rättare att ikläda det
förgängliga oförgänglighet.
Hedersposter, ärestoder, allt hvad fåfängan skrifvit
i protokoller eller hugfäst i uppförda monument, allt
detta är en snar förgängelse underkastadt. Det finns
ingenting som icke åldern i längden förstör, och icke
sällan aflägsnar en ny tid, hvad en gammal
omgärdat med evärdelig helgd. Men visheten är
oåtkomlig för all tidens åverkan. Nutiden skall ej
förstöra den, ingen kommande tid skall förringa den;
tvärtom kommer tiden, ju längre det skrider, att
tillägga något till dess ära. All afund gäller det
som är nära. Det som befinner sig på långt afstånd,
ägna vi en mera ogrumlad beundran. Den vises
lif är alltså mycket långt, för honom är ej samma
gräns, som för andra, bestämd. Han ensam kan
frigöra sig från de lagar, som binda människonaturen;
honom tjäna alla släkten, liksom en Gud. När en
tid redan förgått, då fasthåller han den med minnets
fasta grepp. Är tiden inne då brukar han den. Är
det fråga om en tid, som ännu ej är kommen, då
genomlefver lians fantasi den i förväg. Denna
förmåga att famna alla tider i ett ögonblick är det,
som gör hans lif så långt, det vill säga så
innehållsrikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
