Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöfliga för det jordiska lifvets ändamål. Och
hvarför? Emedan den eftersträfvar frihet. Den vill se
sig själf, lära känna sig själf.
Då människan undanrödjer den pestbringande
djungeln och skapar åt sig själf en trädgård, är den
skönhet, hon på detta sätt frigör från dess fula hölje,
hennes egen själs skönhet: utan att gifva den denna
frihet utåt, kan hon ej göra den fri inåt. — — På detta
sätt är människan ständigt sysselsatt med att genom
handling frigöra sina krafter, sin skönhet, sin godhet,
sin egen själ. Och ju bättre hon lyckas häri, desto
större finner hon sig själf vara, desto större blir
hennes själfkännodoms räckvidd.
Upanishaden säger: Endast midt i arbetet kan du
vilja lefva i hundra år. Så tala de, som riktigt
smakat själens glädje. De, som blifvit helt
medvetna om själen, hafva aldrig talat i vemodiga
tonfall om lifvets dysterhet eller om handlingens
träl-dom. De likna ej den tynande blomma, hvars skaft
är så svagt, att den faller af, innan den befruktats.
De hålla fast vid lifvet med hela sin kraft och säga:
“Aldrig gifva vi tappt, förr än frukten är mogon“.
Deras oaflåtliga sträfvan är att uttrycka sig själfva
i sitt lif och i sina verk. Smärta och sorg komma
dem ej att förtvifla, de böjas ej till marken af sitt
eget hjärtas sorg. Som segrande hjältar gå de med
lyftat hufvud genom lifvet, seende sig själfva och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
