Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Tolstoys dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi tryckas ned af sjukdom. Men sjukdom är
oundviklig, ett oundgängligt lifsvilkor. Endast den
eller icke den ensam, men sjukdomen är ett af de
viktigaste och för alla gemensamma villkoren, bereder
oss för döden, d. v. s. för öfvergången till ett annat
lif. Därför är den äfven sänd till alla: till barn,
vuxna, åldringar, döden kan ju komma i alla åldrar.
Vi tryckas ned af sjukdomen, men att den trycker
ned oss bevisar endast att vi icke lefva så som vi
borde. Under detta jordelif ha vi att lefva äfven ett
evighetslif, men vi lefva blott det tidliga lifvet.
Sjukdomen är en förberedelse för öfvergången, och
att knota öfver sjukdom är detsamma som att uttala
sitt ogillande öfver väderleksförhållanden. Vi böra
taga den i vår tjänst men icke knorra öfver den.
Det är sant ått de som endast leka i lifvet kunna
förtretas öfver en regnskur, men den som lefver ett
allvarligt lif gläder sig. Dessutom: det är icke
blott sjukdom, utan äfven nedstämdhet, svikna
förhoppningar, sorger, som hjälpa till att lösa oss ur
det som hör världen till och underlätta öfvergången
till ett nytt lif.
O, att man intet ögonblick ville glömma döden,
för hvilket vi när som helst kunna falla offer. Vi
borde komma ihåg att vi icke stå på ett jämnt
plan — — — för att tro på odödligheten måste
man föra ett odödligt lif redan här, d. v. s. lefva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
