Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Tolstoys dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi hejda oss, stöta till hvarandra och släcka ut vårt
och andras ljus. — — —
Lifvets betydelsefullaste akt är jagets upptäckande,
och följderna häraf kunna blifva de mest
välsignelse-bringande eller de mest förfärliga, beroende på hvad
jag-medvetandet riktar sig på kroppen eller anden. — —
Om man endast alltid ville komma ihåg att lifvet
icke har någon annan mening, att det icke finns
något annat sätt att erfara glädje än genom att
uppfylla Guds vilja. Och hur lugnt och glädjerikt blir
icke lifvet 0111 man uppfyller Hans vilja! Under
tider af sjukdom uppfyller man Guds vilja genom
att bereda sig för öfvergången till den nya
tillvarelse-formen. — — —
Att dö är att växla medvetande, ett växlande af
det som jag känner utgör mitt egentliga jag. Och
därför har fruktan för döden sin rot i en förfärlig
villfarelse. Döden är någonting upplyftande som
väntar vid hvarje lifs gräns. Lidandena äro sända
människorna för att de skola hållas tillbaka från
döden. Annars skulle de, sedan de genomskådat
lifvet och döden, sträfva mot döden. Döden får
man icke närma sig på annan väg än lidandets. — —
Hvad du än sysselsätter dig med, var alltid redo
att öfvergifva det. Inrätta dig så att du kan.
lösgöra dig när som helst. — — — Döden betecknar
förintelsen af de organ med hvilka jag fattar världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
