Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Folkskolefrågan 1830—1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas en skyldighet i avseende på deras barns
uppfostran och bildning, som både natur och
kristendom föreskriva». Där folkskolor behövdes, borde
kommunerna vara moraliskt skyldiga att upprätta
dem, men utskotten ansågo det likväl icke lämpligt,
att de »genom en ordentlig lag tillförbindas att
uppfylla denna skyldighet».
Utskotten, heter det, betrakta visserligen densamma
såsom ett både kristligt och medborgerligt åliggande
— men ett åliggande, som icke bör uppfyllas genom
yttre tvång utan genom frivilliga överenskommelser
till följd -av en erkänd och vunnen övertygelse om
sakens nytta och behövlighet. Det är med denna
skyldighet som med människans högre plikter i allmänhet:
den bör betraktas såsom en helig samvetssak, vilken
ingen må underlåta, och liksom ett folks religiösa
bildning i allmänhet icke lämpligen vinnes genom
tvångsmedel utan genom uppmaning och upplysning, då
folket självt tillägnar sig densamma och frivilligt åtager
sig medlen för dess ernående, så bör även folkskolan
på samma sätt uppstå.
Ingen folkskolelag och inga statsbidrag borde
därför ifrågakomma. Däremot hemställde
utskotten till ständerna att i en underdånig skrivelse
uttala,
1) att de voro övertygade om nyttan och behovet
därav, att folkskolor anläggas på alla de ställen, där
sådana äro behövliga (!),
2) att kostnaden därför icke bör bestridas genom
beskattning eller allmänna anslag,
3) att besörjandet av sådana undervisningsanstalter
ovillkorligen bör tillkomma kommunerna såsom ett
både kristligt och medborgerligt åliggande, varifrån ingen
må undandraga sig att bidraga, men att i avseende
på sättet och medlen att befordra dessa anstalter
kommunerna icke må tvingas genom någon allmän lag
eller föreskrift, utan att detta må bero på deras
frivilliga överenskommelser och beslut i följd av lokala
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
