Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Folkskoleförslagen vid 1840 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sition hade, till vilken grad av upplysning den
önskade höja allmogen och vilka medel den för
utförandet ärnade anvisa. Det vore därför av vikt, att
bondeståndet på ett otvetydigt sätt lade sina
tankar härom i dagen.
Sedan flera hundra år tillbaka, fortsatte
motionären, har svenska allmogen, ehuru i en alltför
disproportionerad andel, varit delaktig i lagstiftningen
av statens allmänna angelägenheter; den ingriper ock
ännu på ett inflytelserikt sätt uti landets politiska och
ekonomiska bestyr, dels i nyssnämnda egenskap, dels
såsom ledamöter av de lägre domstolarna och dels som
kyrkoråd, taxerings-, värderings- och förrättningsmän
m. m.; den lämnar det ojämförligt större bidraget av
skatter och prestationer av alla slag, utgör och
underhåller den egentliga styrkan för rikets försvar,
bygger och vidmakthåller våra landsvägar och
kommunikationsanstalter, den fortskaffar post och resande,
försörjer de fattiga och uppehåller genom sitt bidrag
ej allenast läroverken och en otalig mängd
ämbets-och tjänstemän, utan ock den tärande klassen genom
sin outtröttliga flit och ansträngning, varförutom
största delen av råämnen, ävensom rikets förnämsta
exportartiklar från bergs- och jordbrukets idkare äga sitt
ursprung.
Detta sanna förhållande förutsätter, att allmogen
redan bort vara gynnad av statens øch styrelsens
gemensamma omvårdnad i uppfostrings- och
undervisnings-väg, så att den i intellektuellt avseende kunnat
medfölja sin tid, med heder och nytta fullgöra de uppdrag
och förrättningar densamma åligger och anförtros samt
i ekonomiskt uthärda de anspråk, varmed den snart
sagt från alla sidor bestormas.
Denna förutsättning utgör dock den största irring,
som kan tänkas, ty stat och styrelse hava för en
redbar upplysnings spridande bland vår allmoge gjort
eller medgivit föga mer än vad den, sig själv lämnad,
kunnat eller vetat förskaffa sig.
Måhända skall mot detta stränga, men dock
sanningsenliga omdöme invändas, att allmogen sedan länge
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>