- Project Runeberg -  Hur folkskolestadgan tillkom /
131

(1942) [MARC] Author: Fridtjuv Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Folkskolefrågans behandling 1841

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utan att varken ha varit skrivkunniga eller läst historia
öCh geografi. Och jag tänker det kan väl gå an
ävenså hädanefter.

Per Jönsson från Kristianstads län menade även,
att utskotten lagt för stor vikt vid de världsliga
kunskaperna. »Det är icke den överdrivna
kunskapen, som gör en människa lycklig. Nej, den som
icke lägger en sann gudsfruktan till grund, som
är vishetens begynnelse, hans upplysning är falsk.»

Även Nils Strindlund hade under intrycket av
den obenägenhet mot uppoffringar för folkskolan,
som nu visade sig hos en del av ståndet, dragit sig
tillbaka till den konservativa hållning, som han
helst intog och ur vilken han en tid ryckts med av
de mera radikala bondeledarna. Han ville nu
varken vara med om lagstadgad minimilön eller
lag-stadgat kunskapsminimum. Han ansåg, att »staten
äger rätt att av var och en bland dess medlemmar
fordra kännedom om statsreligionen, och att staten
jämväl är skyldig att förskaffa dem undervisning
därutinnan, som själva sakna tillgång därtill».

Men utöver religionskunskapen, fortsatte han, tror
jag staten icke lämpligen kunna sträcka varken
sin rätt eller sin plikt uti berörda avseenden, ty
religionen, där den är sann och levande, är fullkomligt
tillräcklig att betrygga samhällets moraliska bestånd.
De världsliga kunskaperna, såsom historia och geografi
m. m;, äro ingalunda ägnade att befrämja sedligheten.

Mot alla dessa uttalanden, av vilka en stor del
bära tydliga spår att »ha varit i säck, innan de
kommo I påse», uppträdde de méra frisinnade på
det bestämdaste.

Per Sahlström erinrade i ett längre anförande
om, att det just var bondeståndet, som genom sina
fordringar rent av framtvingat det förslag, vilket

131

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:34:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillkom/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free