Hur folkskolestadgan tillkom / 166 (1942) Author: Fridtjuv Berg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Återblick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men den historiker,
som finge till uppgift
att utreda, vilken
andel i folkskolans
lagstadgande, som utöver
dessa namnteckningar
och därmed
sammanhörande formaliteter
tillkomme konung Karl
XIV Johan och
statsrådet Samuel Grubbe,
skulle säkerligen råka
i en ganska svår
förlägenhet.

Karl XIV Johan.

I detta fall står
folkskolan i Sverige i
tydlig motsättning till folkskolan i flera andra länder,
exempelvis Tyskland och Danmark, där dess
lagstadgande var envåldsmaktens verk.

Icke heller kan det sägas, att folkskolan av 1842
kom »av sig själv», såsom en omedelbar
fortsättning av folkskolan före 1842, blott genom en
utvidgning och inre utveckling av denna. Utan att
lägga allt för stor vikt vid den gamla satsen, att
»ingen institution reformerar sig själv» — vilken
sats just i fråga om undervisningsväsendet visat
sig ej alltid hålla streck — måste man likväl
erkänna, att folkskolan före 1842 ingalunda var
mäktig en dylik inre utveckling. En sådan låter
nämligen tänka sig endast under den förutsättningen,
att folkskolearbetet uppbäres av en lärarkår, som
hunnit den grad av mognad, att den kan bilda sig
en egen övertygelse och förmår att vinna gehör
för denna inom samhället. Bland arbetarna på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>