Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 1—5. Tyskland och Österrike - 1. Inledning. Resesällskap. Den bästa resetiden. Huru man skall bereda sig största nyttan af en resa. Hvad man har att vänta af mina reseskildringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU MAN FÅR STÖRSTA NYTTAN AF EN RESA.
till spillo gifven. Jag grufvade mig många gånger, när jag tänkte på
sådant, men Gud hjelpte nådeligen igenom allt. Nödvändigt är dock,
att man iakttager all möjlig försigtighet.
Hvad nytta man skall hafva af en sådan resa, beror väsentligen
på, huru pass man genom studier förberedt sig för densamma. Om
den, som studerat växterna, går öfver ett blomsterfält i sällskap med
-en, som saknar dessa studier, så ser den förre ofantligt mycket mer
än den senare. Vandringen blir ock derigenom för honom mycket
mer intressant och lärorik än för hans kamrat. Den som studerat
stjerneverlden, ser på himlahvalfvet mycket, som en okunnig icke alls
•observerar. Och så förhåller det sig äfven med personer, som resa.
Bereder man sig genom studier dertill, så observerar man mer, lär
mer och behåller tingen bättre i minne, hvarigenom resan lemnar
«fter sig mycket större nöje och nytta, än om man reser såsom en
blindbock bara för att hafva rest och att kunna vid hemkomsten
skryta deröfver.
»Har du sett Rafaels verldsberömda tafla, den sixtinska
madonnan?» frågade en person sin vän, som just kommit hem från en resa
i Tyskland. »Hvar fins den?» frågade den bereste tillbaka. »I
tafvelgalleriet i Dresden», svarade hans vän. »Ah ja», genmälte nu den
andre, »då har jag nog sett den, ty jag gick igenom alla rummen i
•det galleriet». Detta är ett träffande exempel på, huru det går till för
många att resa. Utan förberedande studier fara de åstad, veta ej,
huru man skall resa, hafva ingen aning om, hvad som är att skåda,
se derför händelsevis en mängd småsaker, medan de aldrig få lära
känna det, som är af verklig betydelse.
Den ofvan nämde österrikaren var en sådan der okunnig resenär.
Han hade en dugtig arabisk förare. Denne insåg hans okunnighet
och satte derför i honom den ena galna historien efter den andra.
I en stad vid namn Hawara underrättade han honom t. ex., att
det var här som Moses broder Aaron dog. Vid den förmodade
platsen för det gamla Magdala pekade han på en förfallen koja och
sade: »Monsieur, det der är Maria Magdalenas hus; det var hon,
som följde Jesus». Vi frågade honom en gång afsides, huru han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
