Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 1—5. Tyskland och Österrike - 5. Resa från Berlin till Wien. Vistelse i Wien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VISTELSEN I WIEN.
35
och förbön, som under en troendes jordelif binder honom vid andra,
slites af, så snart han lemnar detta lifvet?» Ja, hvem vet? Det är icke
så alldeles lätt att svara på de frågorna. Derför må man åtminstone
lemna dem i fred, som hafva-någon trösta tanken på de aflidna
helgonens förböner. Att den katolska kyrkan tillbeder de aflidna helgonen,
det är nog en oriktig beskyllning, mot hvilken hon sjelf för resten
protesterar. Att bedja om någons förböner är alls icke detsamma
som att tillbedja honom.
På ett ställe i kyrkan pågick predikan. I en hög predikstol stod
en katolsk kyrkoherde, och deromkring voro samlade ett par hundra
åhörare. Jag sällade mig till dem. Predikan handlade om
söndagshvilan och var mycket praktisk. Den framhöll behofvet af hvila för
den arbetande. Man hade icke velat lyssna till kristendomens röst i
den delen. Mer och mer hade söndagen förvandlats till arbetsdag.
Man arbetade på förmiddagen i verkstaden samt offrade eftermiddagen
och kvällen åt satan. Deraf hade följden blifvit ett förfärligt tillstånd
bland folket. Det insåg man nu mer och mer, och derför höjde sig
redan vid sidan af kristendomen en annan röst, som högljudt ropade
på hvila för arbetaren. Denna röst — socialdemokratiens — dånar
nu genom verlden. Men bättre vore att lyssna till kristendomens
röst, som lyfter uppåt till Gud, än till socialdemokratiens, som drar
ned till materien. Derför borde staten här gripa in. Ty religionens
bud äro icke en privatsak allenast, utan ock en sak för samhället,
som ju består af individerna. Det är på individernas beskaffenhet
och utveckling, som samhällets väl beror; och det samhälle gifver sig
sjelf till spillo, som är likgiltigt för religionens bud o. s. v. — Ja, i
den riktningen gick predikan, som för resten hölls i ett enkelt,
värdigt och formfulländadt språk. Och det var icke första gången, jag
från en katolsk predikstol hört en utmärkt predikan.
Efter predikans slut gick jag in i ett sidokapell, der åtskilliga
lågo på knä och tillbådo. På väggen hängde en stor tafla af sten med
en inskrift i gyllene bokstäfver. Den var på latin och innehöll, att
kejsarinnan Maria Theresia inrättat detta kapell, samt att påfven
Benedictus XIV, dertill bevekt af hennes fromma böner, velat bevisa henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
