Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 1—5. Tyskland och Österrike - 5. Resa från Berlin till Wien. Vistelse i Wien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
FEMTE KAPITLET.
en särskild nåd och derför välvilligt medgifvit, att så ofta någon prest
går in till den korsfästes altare i detta kapell och der förrättar
själamessa för någon afliden af hennes familj, eho det vara må, så skall
den själen ur kyrkans skatter erhålla aflat och genom vår Herre Jesu
Kristi förtjenst äfvensom den öfversaliga jungfru Marias och alla
helgons förtjenster befrias ur skärseldens straff.
Katolikerna tänka sig saken på följande vis: När en menniska i
ånger och tro omvänder sig, så blifva alla hennes synder förlåtna,
och hon blir då befriad från de eviga straffen på grund af Kristi
förtjenst. Men synden har med sig äfven timliga straff, som bestå i
lidanden dels här i tiden dels i mellantillståndet mellan döden och
domen. De åberopa sig dervid på 2 Sam. 12: 13, 14, der Natan
tillsäger David syndernas förlåtelse men på samma gång förkunnar,
att han skall blifva straffad för sin missgerning med det, att den af
Batseba födde sonen skall dö. Erfarenheten visar ju också, att en
menniska här i tiden måste mycket lida för sina synders skull, äfven
sedan hon fått syndernas förlåtelse. Detta lidande slutar icke med
döden, säga nu katolikerna, utan fortsätter på andra sidan grafven
i den s. k. skärselden, tills den guddomliga rättvisan blifvit
tillfredsställd. Emellertid finnes det menniskor, som i lifstiden hafva gjort
mer godt, än hvad de för sin egen frälsning behöfde. Dessa kallas
helgon. Deras öfverloppsgerningar jemte Kristi tillfyllestgörelse bilda
en outtömlig skatt, ur hvilken kyrkan kan meddela eftergift af de nu
nämda timliga syndastraffen både här i tiden och i skärselden. Detta
kallas aflat, och den kan vara dels fullständig, så att samtliga de
timliga straffen eftergifvas, dels ofullständig, så att blott en del af
dem eftergifves. Derför talar man om ett års, hundra dagars, fyrtio
dagars aflat o. s. v. Aflat, både ofullständig och fullständig, kan en
menniska förvärfva åt sig sjelf eller andra — äfven åt aflidna —
genom penningegåfvor, genom att bygga kyrkor och kapell, genom att
göra fromma stiftelser m. m., m. m. Denna lära har som bekant
stundom blifvit missbrukad ända derhän, att man skickat ut och sålt
syndernas förlåtelse för penningar.
»Tänk, hvilken förskräcklig villfarelse sådan tro är!» säger du.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
