Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6—14. Turkiet: Konstantinopel, Athos, Thessalonika - 8. Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I KONSTANTINOPEL. 55
Att gifva en om än aldrig så ytlig framställning af alla de
uppror, strider, massmord och ödeläggelse^ för hvilka Konstantinopel
utgjort skådeplatsen, skulle föra oss allt för vida samt varda för våra
läsare tröttande. Vi hoppa derför nu med ens några århundraden
fram i tiden.
Det rike, hvars hufvudstad Konstantinopel var, förföll under
tidernas lopp mer och mer. Det ena området efter det andra eröfrades
af fiender. Den svåraste fienden var turkarne. Redan i början af
1400-talet var största delen af riket i deras våld, och i mars år 1453
bröt sultanen Muhammed II upp med hela sin här för att intaga
Konstantinopel. Turkarne försökte gång på gång att storma staden. Men
tack vare stadens utmärkta murar, lyckades kejsaren under hela 50
dagar slå alla deras anfall tillbaka, ehuru han icke hade mera än
8,000 krigare till sitt förfogande. Slutligen måste han dock duka
under för öfvermakten. Han erbjöd sig att frivilligt uppgifva staden,
om fienderna ville bevilja honom och hans här fritt aftåg. Detta
vägrades, och nu skedde en ny stormning. Grekerna kämpade med
förtvif-lans mod. De slogo ock ett par gånger fienderna tillbaka. Emellertid
lyckades en afdelning af den turkiska hären att tränga in genom en
mindre port, som lemnats obevakad. Den föll försvararne i ryggen.
Dessa blefvo öfvermannade, och efter ett förfärligt blodbad, hvari
äfven den tappre kejsaren stupade, voro turkarne herrar i staden.
Såsom exempel på de gräsligheter, som under stadens plundring
utöfvades, må nämnas, att i Sofiakyrkan, dit en stor skara menniskor i
förskräckelsen hade tagit sin tillflykt, blefvo 3,000 män på en gång
nedhuggna, medan deras kvinnor och barn fördes bort i fångenskap.
Under det turkiska väldet kallades staden Istambul eller Stambul
och kallas så ännu. Efter eröfringen vidtogos kraftiga åtgärder för
att åter uppbygga, befolka och befästa staden, som nu blef det
turkiska rikets hufvudstad. De kristna, som ville stanna kvar der, fingo
religionsfrihet. Men deras kyrkor togos ifrån dem och förvandlades
till muhammedanska gudstjensthus, s. k. moskéer. Den stora,
praktfulla Sofiakyrkan, blef stadens förnämsta moské, hvilket hon ännu är.
En bild af henne ses på sid. 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
