Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6—14. Turkiet: Konstantinopel, Athos, Thessalonika - 12. Utflygt på Bosporen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
TOLFTE KAPITLET.
Ombord kom jag en stund i språk med en turkisk officer, som
talade franska — det göra för resten alla turkiska officerare. Men
när jag frågade honom, hvarför man höll den förre sultanen fången,
svarade han kort: »Jag vet icke». — »Vet ni icke?» frågade jag
förundrad. — »Jag vet icke», svarade han ännu kortare, reste sig och
gick sin väg utan vidare komplimanger. Den turkiske officeren har
icke rättighet att veta om någon annan lefvande sultan än den, som
sitter på tronen.
Efter fyra timmars färd voro vi tillbaka på den europeiska sidan;
visserligen icke i Konstantinopel, men i en af dess närmaste
förstäder vid namn Bechiktach. Der stego vi af för att begifva oss till
Yildiz och beskåda en af Konstantinopels förnämsta högtidligheter.
Vägen bar uppför, men vi föredrogo att gå till fots framför att hyra
oss en vagn. Vi hade god tid. Dessutom var vägen vacker och
treflig att gå. Friska ben och hurtigt mod hade vi ock begge två,
och det är bra att ha, när man är ute och reser.
Yildiz är ett ståtligt palats. Det är, såsom jag nämt, den
närvarande sultanens residens. Det ligger mycket högt med en härlig
utsigt öfver Bosporen samt är omgifvet af en stor och vacker park, som
dock icke är tillgänglig för allmänheten. Der nedanför åt landsidan
till ligger en moské, ny och förtjusande vacker, bygd år 1886, der
sultanen hvarje fredag vid middagstiden förrättar sin andakt. Och
nu var det fredag. Det är den enda gången i veckan, han visar sig
för sitt trogna folk. Stora skaror voro samlade för att se sultanen
och skåda på denna högtidliga ceremoni, som kallas Selamlik. En
bild deraf finner läsaren på sid. 89.
Vi hade rekommendationskort från den svenske generalkonsuln
till en hög hofherre Mehemed Bey. Med detta i handen klefvo
vi modigt på genom folkhopen. När vi frågade efter Mehemed
Bey och visade vårt bref, läto vakterna oss passera. Midt emot
moskén, på andra sidan om den öppna platsen der framför, ligger en
ståtlig paviljong. Der var beyen. Vi lemnade vårt bref, och med
största artighet bad han oss stiga inåt rummen och taga plats. Som
vi hade kommit i god tid, funno vi ett fönster ledigt. Der hade vi en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
